Job 34

Ještě mluvil Elihu, a řekl:

Och Elihu tog till orda och sade:

Poslouchejte, moudří, řečí mých, a rozumní, ušima pozorujte.

 Hören, I vise, mina ord;  I förståndige, lyssnen till mig.

Nebo ucho řečí zkušuje, tak jako dásně okoušejí pokrmu.

 Örat skall ju pröva orden,  och munnen smaken hos det man vill äta.

Soud sobě zvolme, a vyhledejme mezi sebou, co by bylo dobrého.

 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är,  samfällt söka förstå vad gott är.

Nebo řekl Job: Spravedliv jsem, a Bůh silný zavrhl při mou.

 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig.  Gud har förhållit mig min rätt.

Své-liž bych pře ukrývati měl? Přeplněna jest bolestí rána má bez provinění.

 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare;  dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

Který muž jest podobný Jobovi, ješto by pil posměch jako vodu?

 Var finnes en man som är såsom Job?  Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

A že by všel v tovaryšství s činiteli nepravosti, a chodil by s lidmi nešlechetnými?

 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder  och sällar sig till ogudaktiga människor.

Nebo řekl: Neprospívá to člověku líbiti se Bohu.

 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet,  om han håller sig väl med Gud.»

A protož, muži rozumní, poslouchejte mne. Odstup od Boha silného nešlechetnost a od Všemohoucího nepravost.

 Hören mig därför, I förståndige män:  Bort det, att Gud skulle begå någon orätt,  att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

Nebo on podlé skutků člověka odplací, a podlé toho, jaká jest čí cesta, působí, aby to nalézal.

 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar  och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

A naprosto Bůh silný nečiní nic nešlechetně, a Všemohoucí nepřevrací soudu.

 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt,  den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

Kdo svěřil jemu zemi? A kdo zpořádal všecken okršlek?

 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden,  och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

Kdyby se na něj obrátil, a ducha jeho i duši jeho k sobě vzal,

 Om han ville tänka allenast på sig själv  och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

Umřelo by všeliké tělo pojednou, a tak by člověk do prachu se navrátil.

 då skulle på en gång allt kött förgås,  och människorna skulle vända åter till stoft.

Máš-li tedy rozum, poslyš toho, pusť v uši své hlas řečí mých.

 Men märk nu väl och hör härpå,  lyssna till vad mina ord förkunna.

Ješto ten, kterýž by v nenávisti měl soud, zdaliž by panovati mohl? Čili toho, jenž jest svrchovaně spravedlivý, za nešlechetného vyhlásíš?

 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är?  Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

Zdaliž sluší králi říci: Ó nešlechetný, a šlechticům: Ó bezbožní?

 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman»,  eller till en furste: »Du ogudaktige»?

Mnohem méně tomu, kterýž nepřijímá osob knížat, aniž u něho má přednost urozený před nuzným; nebo dílo rukou jeho jsou všickni.

 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person,  han aktar den rike ej för mer än den fattige,  ty alla äro de hans händers verk.

V okamžení umírají, třebas o půl noci postrčeni bývají lidé, a pomíjejí, a zachvácen bývá silný ne rukou lidskou.

 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten:  folkhopar gripas av bävan och förgås,  de väldige ryckas bort, utan människohand.

Nebo oči jeho hledí na cesty člověka, a všecky kroky jeho on spatřuje.

 Ty hans ögon vakta på var mans vägar,  och alla deras steg, dem ser han.

Neníť žádných temností, ani stínu smrti, kdež by se skryli činitelé nepravosti.

 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup,  att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Aniž zajisté vzkládá na koho více, tak aby se s Bohem silným souditi mohl.

 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa,  innan hon måste stå till doms inför honom.

Pyšné stírá bez počtu, a postavuje jiné na místa jejich.

 Han krossar de väldige utan rannsakning  och låter så andra träda fram i deras ställe.

Nebo zná skutky jejich; pročež na ně obrací noc, a potříni bývají.

 Ja, han märker väl vad de göra,  han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

Jakožto bezbožné rozráží je na místě patrném,

 Såsom ogudaktiga tuktar han dem  öppet, inför människors åsyn,

Proto že odstoupili od něho, a žádných cest jeho nešetřili,

 eftersom de veko av ifrån honom  och ej aktade på alla hans vägar.

Aby dokázal, že připouští k sobě křik nuzného, a volání chudých že vyslýchá.

 De bragte så den armes rop inför honom,  och rop av betryckta fick han höra.

(Nebo když on spokojí, kdo znepokojí? A když skryje tvář svou, kdo jej spatří?)Tak celý národ, jako i každého člověka jednostejně,

 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet?  Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte,  för ett folk eller för en enskild man,

Aby nekraloval člověk pokrytý, aby nebylo lidem ourazu.

 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor  och hindra dem att bliva snaror för folket?

Jistě žeť k Bohu silnému raději toto mluveno býti má: Ponesuť, nezruším.

 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida,  jag som ändå intet har förbrutit.

Mimo to, nevidím-li čeho, ty vyuč mne; jestliže jsem nepravost páchal, neučiním toho víc.

 Visa mig du vad som går över mitt förstånd;  om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

Nebo zdali vedlé tvého zdání odplacovati má, že bys ty toho neliboval, že bys ono zvoloval, a ne on? Pakli co víš jiného, mluv.

 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill?  Du själv, och icke jag, må döma därom;  ja, tala du ut vad du menar.

Muži rozumní se mnou řeknou, i každý moudrý poslouchaje mne,

 Men kloka män skola säga så till mig,  visa män, när de få höra mig:

Že Job hloupě mluví, a slova jeho nejsou rozumná.

 »Job talar utan någon insikt,  hans ord äro utan förstånd.»

Ó by zkušen byl Job dokonale, pro odmlouvání nám jako lidem nepravým,

 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent,  då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

Poněvadž k hříchu svému přidává i nešlechetnost, mezi námi také jen chloubu svou vynáší, a rozmnožuje řeči své proti Bohu.

 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska,  oss till hån slår han ihop sina händer  och talar stora ord mot Gud.