Job 31

Smlouvu jsem učinil s očima svýma, a proč bych hleděl na pannu?

 Ett förbund slöt jag med mina ögon:  aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Nebo jaký jest díl od Boha s hůry, aneb dědictví od Všemohoucího s výsosti?

 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden,  vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Zdaliž zahynutí nešlechetnému a pomsta zázračná činitelům nepravosti připravena není?

 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga,  och olycka drabbar ogärningsmän.

Zdaliž on nevidí cest mých, a všech kroků mých nepočítá?

 Ser icke han mina vägar,  räknar han ej alla mina steg?

Obíral-li jsem se s neupřímostí, a chvátala-li ke lsti noha má:

 Har jag väl umgåtts med lögn,  och har min fot varit snar till svek?

Nechť mne zváží na váze spravedlnosti, a přezví Bůh upřímost mou.

 Nej, må jag vägas på en riktig våg,  så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Uchýlil-li se krok můj s cesty, a za očima mýma odešlo-li srdce mé, a rukou mých chytila-li se jaká poškvrna:

 Hava mina steg vikit av ifrån vägen,  har mitt hjärta följt efter mina ögon,  eller låder vid min händer en fläck?

Tedy co naseji, nechť jiný sní, a výstřelkové moji ať jsou vykořeněni.

 Då må en annan äta var jag har sått,  och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Jestliže se dalo přivábiti srdce mé k ženě, a u dveří bližního svého činil-li jsem úklady:

 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna,  så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Nechť mele jinému žena má, a nad ní ať se schylují jiní.

 Då må min hustru mala mjöl åt en annan,  och främmande män må då famntaga henne.

Neboť jest to nešlechetnost, a nepravost odsudku hodná.

 Ja, sådant hade varit en skändlighet,  en straffbar missgärning hade det varit,

Oheň ten zajisté by až do zahynutí žral, a všecku úrodu mou vykořenil.

 en eld som skulle förtära intill avgrunden  och förhärja till roten all min gröda.

Nechtěl-li jsem státi k soudu s služebníkem svým aneb děvkou svou v rozepři jejich se mnou?

 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt,  när de hade någon tvist med mig?

Nebo co bych činil, kdyby povstal Bůh silný? A kdyby vyhledával, co bych odpověděl jemu?

 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp,  och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

Zdali ten, kterýž mne v břiše učinil, neučinil i jeho? A nesformoval nás hned v životě jeden a týž?

 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet,  han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Odepřel-li jsem žádosti nuzných, a oči vdovy jestliže jsem kormoutil?

 Har jag vägrat de arma vad de begärde  eller låtit änkans ögon försmäkta?

A jedl-li jsem skyvu svou sám, a nejedl-li i sirotek z ní?

 Har jag ätit mitt brödstycke allena,  utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Poněvadž od mladosti mé rostl se mnou jako u otce, a od života matky své býval jsem vdově za vůdce.

 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader,  och från min moders liv var jag änkors ledare.

Díval-li jsem se na koho, že by hynul, nemaje šatů, a nuzný že by neměl oděvu?

 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder,  se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Nedobrořečila-li mi bedra jeho, že rounem beranů mých se zahřel?

 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig,  och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

Opřáhl-li jsem na sirotka rukou svou, když jsem v bráně viděl pomoc svou:

 Har jag lyft min hand mot den faderlöse,  därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

Lopatka má od svých plecí nechť odpadne, a ruka má z kloubu svého ať se vylomí.

 Då må min axel lossna från sitt fäste  och min arm brytas av ifrån sin led.

Nebo jsem se bál, aby mne Bůh nesetřel, jehož bych velebnosti nikoli neznikl.

 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud  och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Skládal-li jsem v zlatě naději svou, aneb hrudě zlata říkal-li jsem: Doufání mé?

 Har jag satt mitt hopp till guldet  och kallat guldklimpen min förtröstan?

Veselil-li jsem se z toho, že bylo rozmnoženo zboží mé, a že ho množství nabyla ruka má?

 Var det min glädje att min rikedom blev så stor,  och att min hand förvärvade så mycket?

Hleděl-li jsem na světlost slunce svítícího, a na měsíc spanile chodící,

 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken,  och månen, huru härligt den gick fram,

Tak že by se tajně dalo svésti srdce mé, a že by líbala ústa má ruku mou?

 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig,  så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

I toť by byla nepravost odsudku hodná; neboť bych tím zapíral Boha silného nejvyššího.

 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning;  därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Radoval-li jsem se z neštěstí toho, kterýž mne nenáviděl, a plésal-li jsem, když se mu zle vedlo?

 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd  och fröjdats, när olycka träffade honom?

Nedopustilť jsem zajisté hřešiti ani ústům svým, abych zlořečení žádal duši jeho.

 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så,  ej att med förbannelse begära hans liv.

Jestliže neříkala čeládka má: Ó by nám dal někdo masa toho; nemůžeme se ani najísti?

 Och kan mitt husfolk icke bevittna  att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Nebo vně nenocoval host, dvéře své pocestnému otvíral jsem.

 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan,  mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Přikrýval-li jsem jako jiní lidé přestoupení svá, skrývaje v skrýši své nepravost svou?

 Har jag på människovis skylt mina överträdelser  och gömt min missgärning i min barm,

A ač bych byl mohl škoditi množství velikému, ale pohanění rodů děsilo mne; protož jsem mlčel, nevycházeje ani ze dveří.

 av fruktan för den stora hopen  och av rädsla för stamfränders förakt,  så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Ó bych měl toho, kterýž by mne vyslyšel. Ale aj, totoť jest znamení mé: Všemohoucí sám bude odpovídati za mne, a kniha, kterouž sepsal odpůrce můj.

 Ack att någon funnes, som ville höra mig!  Jag har sagt mitt ord.  Den Allsmäktige må nu svara mig;  ack att jag finge min vederparts motskrift!

Víť Bůh, nenosil-li bych ji na rameni svém, neotočil-li bych ji sobě místo koruny.

 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra,  såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Počet kroků svých oznámil bych jemu, jako kníže přiblížil bych se k němu.

 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg,  lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Jestliže proti mně země má volala, tolikéž i záhonové její plakali,

 Har min mark höjt rop över mig,  och hava dess fåror gråtit med varandra?

Jídal-li jsem úrody její bez peněz, a duši držitelů jejich přivodil-li jsem k vzdychání:

 Har jag förtärt dess gröda obetald  eller utpinat dess brukares liv?

Místo pšenice nechť vzejde trní, a místo ječmene koukol. [ (Job 31:41) Skonávají se slova Jobova. ]

 Då må törne växa upp för vete,  och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.