Job 16

A odpovídaje Job, řekl:

Därefter tog Job till orda och sade:

Slyšel jsem již podobných věcí mnoho; všickni vy nepříjemní jste těšitelé.

 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.

Bude-liž kdy konec slovům povětrným? Aneb co tě popouzí, že tak mluvíš?

 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?

Zdaliž bych já tak mluviti mohl, jako vy, kdybyste byli na místě mém? Shromažďoval-li bych proti vám slova, aneb potřásal na vás hlavou svou?

 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Nýbrž posiloval bych vás ústy svými, a otvírání rtů mých krotilo by bolest.

 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Buď že mluvím, neumenšuje se bolesti mé, buď že tak nechám, neodchází ode mne.

 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Ale ustavičně zemdlívá mne; nebo jsi mne, ó Bože, zbavil všeho shromáždění mého.

 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.

A vrásky jsi mi zdělal; což mám za svědka, ano patrná na mně hubenost má na tváři mé to osvědčuje.

 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Prchlivost jeho zachvátila mne, a vzal mne v nenávist, škřipě na mne zuby svými; jako nepřítel můj zaostřil oči své na mne.

 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Rozedřeli na mne ústa svá, potupně mne poličkujíce, proti mně se shromáždivše.

 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.

Vydal mne Bůh silný nešlechetníku, a v ruce bezbožných uvedl mne.

 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Pokoje jsem užíval, však potřel mne, a uchopiv mne za šíji mou, roztříštil mne, a vystavil mne sobě za cíl.

 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Obklíčili mne střelci jeho, rozťal ledví má beze vší lítosti, a vylil na zem žluč mou.

 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.

Ranil mne ranou na ránu, outok učinil na mne jako silný.

 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.

Žíni jsem ušil na zjízvenou kůži svou, a zohavil jsem v prachu sílu svou.

 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Tvář má oduřavěla od pláče, a na víčkách mých stín smrti jest.

 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Ne pro nějaké bezpraví v rukou mých; nebo i modlitba má čistá jest.

 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!

Ó země, nepřikrývej krve mé, a nechť nemá místa volání mé.

 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Aj, nyní jestiť i v nebesích svědek můj, svědek můj, pravím, jest na výsostech.

 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.

Ó mudráci moji, přátelé moji, k Bohuť slzí oko mé.

 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Ó by lze bylo muži v hádku s ním se vydati, jako synu člověka s přítelem svým.

 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.

Nebo léta mně odečtená přicházejí, a cestou, kterouž se zase nenavrátím, již se beru.

 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.