Isaiah 50

Takto praví Hospodin: Kdež jest lístek zapuzení matky vaší, kterýmž jsem ji propustil? Aneb kdo jest z věřitelů mých, jemuž jsem vás prodal? Aj, nepravostmi svými prodali jste sebe, a pro převrácenosti vaše propuštěna jest matka vaše.

 Så säger HERREN:  Var är eder moders skiljebrev,  det, varmed jag skulle hava förskjutit henne?  Eller finnes bland mina borgenärer någon  som jag har sålt eder åt?  Nej, genom edra missgärningar bleven I sålda,  och för edra överträdelsers skull blev eder moder förskjuten.

Proč, když přicházím, není žádného, když volám, žádný se neozývá? Zdaliž jest naprosto ukrácena ruka má, aby nemohla vykoupiti? A žádné-liž není ve mně moci k vysvobození? Aj, žehráním svým vysušuji moře, obracím řeky v poušť, až se smrazují ryby jejich, proto že nebývá vody, a mrou žízní.

 Varför var ingen tillstädes, när jag kom?  Varför svarade ingen, när jag ropade?  Har då min arm blivit för kort, så att den ej kan förlossa,  eller finnes hos mig ingen kraft till att hjälpa?  Med min näpst uttorkar jag ju havet,  och strömmarna gör jag till torrt land,  så att fiskarna ruttna och dö av törst,  eftersom vattnet är borta;

Obláčím nebesa v smutek, a žíni dávám jim za oděv.

 själva himmelen kläder jag i mörker  och giver den sorgdräkt att bära.

Panovník Hospodin dal mi jazyk umělý, abych uměl příhodně ustalému mluviti slova. Probuzuje každého jitra, probuzuje mi uši, abych slyšel, tak jako pilně se učící.

 Herren, HERREN har givit mig      en tunga med lärdom,  så att jag förstår att genom mina ord      hugsvala den trötte;  han väcker var morgon mitt öra,      han väcker det      till att höra på lärjungesätt.

Panovník Hospodin otvírá mi uši, a já se nepostavuji zpurně, aniž se nazpět odvracím.

 Ja, Herren, HERREN har öppnat mitt öra,      och jag har ej varit gensträvig,      jag har ej vikit tillbaka.

Těla svého nastavuji bijícím, a líce svého rvoucím mne, tváři své neskrývám od pohanění a plvání.

 Jag höll fram min rygg åt dem som slogo mig      och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget;  jag skylde icke mitt ansikte      mot smädelse och spott.

Nebo Panovník Hospodin spomáhá mi, pročež nebývám zahanben. Pro touž příčinu nastavuji tváři své jako škřemene; nebo vím, že nebudu zahanben.

 Men Herren, HERREN hjälper mig,      därför kände jag ej smädelsen,  därför gjorde jag min panna hård såsom sten;      jag visste ju, att jag ej skulle komma på skam.

Blízkoť jest ten, kterýž mne ospravedlňuje. Kdož se nesnadniti bude se mnou? Postavme se spolu; kdo jest odpůrce můj, nechť přistoupí ke mně.

 Den som dömer mig fri är nära, vem vill då gå till rätta med mig?      Må han träda fram jämte mig.  Vem vill vara min anklagare?      Må han komma hit till mig.

Aj, Panovník Hospodin spomáhati mi bude. Kdož jest, ješto by mne potupil? Aj, všickni takoví jako roucho zvetšejí, mol sžíře je.

 Se, Herren, HERREN hjälper mig;      vem vill då döma mig skyldig?  Se, de skola allasammans falla sönder såsom en klädnad;      mal skall förtära dem.

Kdo jest mezi vámi, ješto se bojí Hospodina, poslouchej hlasu služebníka jeho. Kdo jest, ješto chodí v temnostech, a nemá žádného světla, doufej ve jméno Hospodinovo, a zpolehni na Boha svého.

 Vem bland eder, som fruktar HERREN      och hör hans tjänares röst?  Om han än vandrar i mörkret      och icke ser någon ljusning,  så förtröste han dock på HERRENS namn      och stödje sig vid sin Gud.

Aj, vy všickni, kteříž zaněcujete oheň, a jiskrami se přepasujete, choďtež v blesku ohně svého, a v jiskrách, kteréž jste roznítili. Od ruky mé toto se vám stane, že v bolesti ležeti budete.

 Men se, I alla som tänden upp en brand      och väpnen eder med glödande pilar,  I hemfallen själva åt lågorna från eder brand      och åt pilarna som I haven antänt.  Av min hand skall detta vederfaras eder;      i kval skolen I komma att ligga.