Isaiah 44

A však nyní slyš, Jákobe, služebníče můj, a Izraeli, kteréhož jsem vyvolil.

 Men hör nu, du Jakob, min tjänare,  du Israel, som jag har utvalt.

Toto dí Hospodin, kterýž tě učinil, a sformoval hned od života matky, a spomáhá tobě: Neboj se, služebníče můj, Jákobe, a upřímý, kteréhož jsem vyvolil.

 Så säger HERREN, han som har skapat dig,  han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:  Frukta icke, du min tjänare Jakob,  du Jesurun, som jag har utvalt.

Nebo vyleji vody na žíznivého, a potoky na vyprahlost; vyleji Ducha svého na símě tvé, a požehnání své na potomky tvé.

 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga  och strömmar över det torra;  jag skall utgjuta min Ande över din barn  och min välsignelse över dina telningar,

I porostou jako mezi bylinami, jako vrbí vedlé tekutých vod.

 så att de växa upp mitt ibland gräset  såsom pilträd vid vattenbäckar.

Tento dí: Hospodinův já jsem, a onen nazůve se jménem Jákobovým, a jiný zapíše se rukou svou Hospodinu, a jménem Izraelským jmenovati se bude.

 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag»,  och den andre skall åberopa Jakobs namn,  och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen»  och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.

Takto praví Hospodin, král Izraelův a vykupitel jeho, Hospodin zástupů: Já jsem první, a já poslední, a kromě mne není žádného Boha.

 Så säger HERREN, Israels konung,  och hans förlossare, HERREN Sebaot:  Jag är den förste, och jag är den siste,  och förutom mig finnes ingen Gud.

Nebo kdo tak jako já ohlašuje a oznamuje to, aneb spořádá mi to hned od toho času, jakž jsem rozsadil lidi na světě? A kdo to, což přijíti má, oznámiti jim mohou?

 Och vem talar, såsom jag har gjort,  alltsedan jag lät urtidsfolket framträda?  Må han förkunna det och lägga det fram för mig.  Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.

Nebojtež se, ani lekejte. Zdali hned zdávna nepověděl jsem tobě a neoznámil, čehož vy sami mně svědkové jste? Zdaliž jest Bůh kromě mne? Neníť jistě žádné skály, jáť o žádné nevím.

 Frukten icke och varen icke förskräckta.  Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta  och förkunnat det?  I ären ju mina vittnen.  Finnes väl någon Gud förutom mig?  Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

Ti, kteříž formují rytiny, všickni nic nejsou; tolikéž ty milostné jejich nic neprospívají. Čehož ony sobě samy svědectvím jsou; nic nevidí, aniž čeho znají, aby se styděti mohly.

Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.

Kdo formuje Boha silného a rytinu slévá, k ničemu se to nehodí.

Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.

Aj, všickni, i ti, kteříž se k němu přiúčastňují, zahanbeni budou, ovšem řemeslníci ti nad jiné lidi; byť se pak všickni shromáždili a postavili, strašiti se musejí, a spolu zahanbeni budou.

Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.

Kovář pochytě železo, dělá při uhlí, a kladivy formuje modlu. Když ji dělá vší silou svou, ještě k tomu lační až do zemdlení, aniž se vody napije, až i ustává.

Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.

Tesař roztáhna šňůru, znamenává ji hrudkou, spravuje ji úhelnicemi, a kružidlem rozměřuje ji, až ji udělá tvárnost muže mající a podobnost krásy člověka, aby seděla doma.

Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.

Nasekaje sobě cedrů, vezme také cypřiš a dub aneb to, kteréž jest nejcelistvější mezi dřívím lesním; i javor štěpuje, a déšť jej k zrostu přivozuje.

Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.

I bývá člověku k topení; nebo vezma z něho, zhřívá se. Rozněcuje také oheň, aby napekl chleba. Mimo to udělá sobě boha, a klaní se jemu; udělá z něho rytinu, a kleká před ní.

Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.

Částku jeho pálí ohněm, při druhé částce jeho maso jí, peče pečeni, a nasycen bývá. Zhřívá se také, a říká: Aha, zhřel jsem se, viděl jsem oheň.

En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»

Z ostatku pak jeho udělá boha, rytinu svou, před níž kleká, a klaní se, a modlí se jí, řka: Vysvoboď mne, nebo Bůh silný můj jsi.

Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --

Neznají ani soudí, proto že zaslepil oči jejich, aby neviděli, a srdce jejich, aby nerozuměli.

Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.

Aniž považují toho v srdci svém. Není umění, není rozumu, aby kdo řekl: Díl z něho spálil jsem ohněm, a při uhlí jeho napekl jsem chleba, pekl jsem maso, a jedl jsem, a mám z ostatku jeho ohavnost udělati, a před špalkem dřevěným klekati?

Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»

Popelem se pase takový, srdce svedené skloňuje jej, aby nemohl osvoboditi duše své, ani říci: Není-liž omylu v předsevzetí mém?

Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»

Pamatujž na to, Jákobe a Izraeli, proto že jsi ty služebník můj. Já jsem tě sformoval, služebník můj jsi, Izraeli, nebudeš u mne v zapomenutí.

 Tänk härpå, du Jakob,  du Israel, ty du är min tjänare;  jag har danat dig, ja, du är min tjänare.  Israel, du varder icke förgäten av mig.

Zahladím jako hustý oblak přestoupení tvá, a jako mrákotu hříchy tvé; navratiž se ke mně, nebo jsem tě vykoupil.

 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln  och dina synder såsom en sky.  Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.

Prozpěvujte nebesa, nebo Hospodin to učinil; zvučte nižiny země, zvučně prozpěvujte hory, les i všeliké dříví v něm, nebo vykoupil Hospodin Jákoba, a v Izraeli sebe oslavil.

 Jublen, I himlar,      ty HERREN utför sitt verk;  höjen glädjerop, I jordens djup,  bristen ut i jubel, I berg,  du skog med alla dina träd;  ty HERREN förlossar Jakob,  han bevisar sig härlig i Israel.

Takto praví Hospodin vykupitel tvůj, a ten, kterýž tě sformoval hned od života matky: Já Hospodin činím všecko, roztahuji nebesa sám, rozprostírám zemi mocí svou.

 Så säger HERREN, din förlossare,  han som danade dig redan i moderlivet:  »Jag, HERREN, är den som för allt,  den som ensam utspänner himmelen  och utan någons hjälp breder ut jorden.

Rozptyluji znamení lhářů, a z hadačů blázny dělám; obracím moudré nazpět, a umění jejich v bláznovství.

 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet  och gör spåmännen till dårar,  den som låter de vise komma till korta  och gör deras klokhet till dårskap,

Potvrzuji slova služebníka svého, a radu poslů svých vykonávám. Kterýž dím o Jeruzalému: Bydleno bude v něm, a o městech Judských: Vystavena budou, nebo pustiny jejich vzdělám.

 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande  och fullbordar sina sändebuds rådslag.  Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott»  och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda;  jag skall upprätta ruinerna där.»

Kterýž dím hlubině: Vyschni, nebo potoky tvé vysuším.

 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut;  dina strömmar vill jag låta uttorka.»

Kterýž dím o Cýrovi: Pastýř můj, nebo všelikou vůli mou vykoná, a řekne Jeruzalému: Zase vystaven buď, a chrámu: Založen buď.

 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde,  han skall fullborda all min vilja,  och han skall säga om Jerusalem:      'Det skall bliva uppbyggt'  och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»