Isaiah 42

Aj, služebník můj, na kteréhož se zpodepru, vyvolený můj, jehož libuje duše má. Ducha svého dám jemu, onť soud národům vynášeti bude.

 Se, över min tjänare som jag uppehåller,  min utkorade, till vilken min själ har behag,  över honom har jag låtit min Ande komma;  han skall utbreda rätten bland folken.

Nebude křičeti, ani se vyvyšovati, ani slyšán bude vně hlas jeho.

 Han skall icke skria eller ropa  och icke låta höra sin röst på gatorna.

Třtiny nalomené nedolomí, a lnu kouřícího se neuhasí, ale soud podlé pravdy vynášeti bude.

 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa,  och en tynande veke skall han icke utsläcka;  han skall i trofasthet utbreda rätten.

Nebude neochotný, ani přísný, dokudž soudu na zemi nevykoná, a učení jeho ostrovové očekávati budou.

 Hans kraft skall icke förtyna eller brytas,  intill dess att han har grundat rätten på jorden;  havsländerna vänta efter hans lag.

Tak praví Bůh silný Hospodin, kterýž stvořil nebesa, a roztáhl je, kterýž rozšířil zemi, i to, což z ní pochází, kterýž dává dýchání lidu na ní, a ducha těm, jenž chodí po ní.

 Så säger Gud, HERREN,  han som har skapat himmelen och utspänt den,  han som har utbrett jorden med vad som alstras därav,  han som har givit liv åt folket som är därpå  och ande åt dem som vandra där:

Já Hospodin povolal jsem tě v spravedlnosti, a ujal jsem tě za ruku tvou; protož ostříhati tě budu, a dám tě v smlouvu lidu, a za světlo národům,

 Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet,  och jag vill fatta dig vid handen  och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket  och sätta dig till ett ljus för folkslagen,

Abys otvíral oči slepé, a vyvodil z žaláře vězně, a z vězení ty, kteříž sedí ve tmách.

 för att du må öppna blinda ögon  och föra fångar ut ur fängelset,  ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.

Já jsem Hospodin, toť jest jméno mé, a slávy své jinému nedám, ani chvály své rytinám.

 Jag, HERREN, det är mitt namn;  och jag giver icke min ära åt någon annan  eller mitt lov åt belätena.

Aj, prvnější věci přišly, a i nové předpovídaje, dříve než se začnou, dám o nich slyšeti vám.

 Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit.  Nu förkunnar jag nya ting;  förrän de visa sig,  låter jag eder höra om dem.

Zpívejte Hospodinu píseň novou, chvála jeho jest od končin země, kteříž se plavíte po moři, i všecko, což v něm jest, ostrovové i obyvatelé jejich.

 Sjungen till HERRENS ära en ny sång,  hans lov från jordens ända,  I som faren på havet, så ock allt vad däri är,  I havsländer med edra inbyggare;

Pozdvihněte hlasu pustiny i města její, i vsi, v nichž bydlí Cedar, prokřikujte obyvatelé skal, s vrchu hor volejte.

 stämmen upp, du öken med dina städer  och I byar, där Kedar bor;  jublen, I klippornas invånare,  ropen från bergens toppar.

Vzdejte slávu Hospodinu, a chválu jeho na ostrovích zvěstujte.

 Given HERREN ära  och förkunnen hans lov i havsländerna.

Hospodin jako silný rek vyjde, jako muž válečný rozhorlí se, troubiti, anobrž i prokřikovati bude, a proti nepřátelům svým zmužile sobě počínati, řka:

 HERREN drager ut såsom en hjälte,  han eggar upp sig till iver såsom en krigare;  han uppgiver härskri, han ropar högt  och visar sin makt mot sina fiender.

Mlčel jsem dosti dlouho, činil jsem se neslyše, zdržoval jsem se, ale již jako pracující ku porodu křičeti budu, pohubím a sehltím vše pojednou.

 I lång tid har jag tegat,      jag höll mig stilla och betvang mig;  men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska,      jag vill skaffa mig luft och andas ut.

V pustinu obrátím hory i pahrbky, a všelikou bylinu jejich usuším, a obrátím řeky v ostrovy, a jezera vysuším.

 Jag skall föröda berg och höjder      och låta allt gräs på dem förtorka;  jag skall göra strömmar till land      och låta allt gräs på dem förtorka;  jag skall göra strömmar till land      och låta sjöar torka ut.

I povedu slepé po cestě, kteréž neznali, a po stezkách, kterýchž neuměli, provedu je; obrátím před nimi tmu v světlo, a co nerovného, v rovinu. Toť jest, což jim učiním, a neopustím jich.

 Och de blinda skall jag leda      på en väg som de icke känna;  på stigar som de icke känna      skall jag föra dem.  Jag skall göra mörkret framför dem till ljus      och det som är ojämnt till jämn mark.  Detta är, vad jag skall göra,      och jag skall ej rygga mitt ord.

Obrátí se zpět, zahanbeni budou ti, kteříž doufají v rytinu, kteříž říkají slitinám: Vy jste bohové naši.

 Men de som förtrösta på skurna beläten      och som säga till gjutna beläten:      »I ären våra gudar»,  de skola vika tillbaka      och stå där med skam.

Ó hluší, slyštež, a vy slepí, prohlédněte, abyste viděli.

 Hören, I döve;  I blinde, skåden och sen.

Kdo jest to slepý, jediné služebník můj? A hluchý, než posel můj, kteréhož posílám? Kdo slepý tak jako dokonalý? Slepý, pravím, jako služebník Hospodinův?

 Vem är blind, om icke min tjänare,  och så döv som den budbärare jag sänder åstad?

Hledě na mnohé věci, však nesrozumívá; otevřené maje uši, však neslyší.

 Du har fått se mycket,      men du aktar icke därpå;  fastän öronen hava blivit öppnade,      lyssnar ingen till.

Mělť jest Hospodin líbost v něm pro spravedlnost svou, zvelebil jej zákonem, a slavného učinil.

 Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull,  att han vill låta sin lag komma till makt och ära.

Že pak lid tento obloupený jest a potlačený, jehožto mládence, což jich koli, jímají a do žalářů skrývají, že jsou dáni v loupež, aniž jest, kdo by je vytrhl, v rozchvátání, aniž jest, kdo by řekl: Navrať zase,

 Men detta är ett plundrat och skövlat folk;  dess ynglingar äro alla lagda i bojor,  och i fängelser hållas de gömda,  de hava blivit givna till plundring,      och ingen finnes, som räddar,  till skövling, och ingen säger:      »Giv tillbaka.»

Kdo z vás ušima pozoruje toho, srozumívá tomu, aby se bedlivěji chtěl míti napotom?

 Ack att någon bland eder ville lyssna härtill,  för framtiden giva akt och höra härpå!

Kdo vydal v potlačení Jákoba, a Izraele loupežníkům? Zdali ne Hospodin, proti němuž jsme zhřešili? Nebo nechtěli po cestách jeho choditi, aniž poslouchali zákona jeho.

 Vem har lämnat Jakob till skövling  och Israel i plundrares våld?  Har icke HERREN gjort det;      han, mot vilken vi hava syndat,  han, på vilkens vägar      man icke ville vandra  och på vilkens lag      man icke ville höra?

A protož vylil na něj s prchlivostí hněv svůj, a násilé boje, a zapálil jej vůkol, a však nepoznal toho. Zapálil jej, pravím, a však nepřipustil toho k srdci.

 Därför utgöt han över dem i sin vrede  förtörnelse och krigets raseri.  Och de förbrändes därav runt omkring,      men besinnade det icke;  de förtärdes därav,      men aktade icke därpå.