Song of Solomon 4

Kako si lijepa, prijateljice moja, kako si lijepa! Imaš oči kao golubica (kad gledaš) ispod koprene. Kosa ti je kao stado koza što izađoše na brdo Gilead.

 Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!  Dina ögon äro duvor,      där de skymta genom din slöja.  Ditt hår är likt en hjord av getter      som strömma nedför Gileads berg.

Zubi su ti kao stado ovaca ostriženih kad s kupanja dolaze: idu dvije i dvije kao blizanke i nijedna nije osamljena.

 Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor,      nyss uppkomna ur badet,  allasammans med tvillingar,      ofruktsam är ingen ibland dem.

Usne su tvoje kao trake od grimiza i riječi su tvoje dražesne, kao kriške mogranja tvoji su obrazi pod koprenom tvojom.

 Ett rosenrött snöre likna dina läppar,      och täck är din mun.  Lik ett brustet granatäpple är din kind,      där den skymtar genom din slöja.

Vrat ti je kao kula Davidova, za obranu sagrađena: tisuću štitova visi na njoj, sve oklopi junački.

 Din hals är lik Davids torn,      det väl befästa;  tusen sköldar hänga därpå,      hjältarnas alla sköldar.

Tvoje su dvije dojke kao dva laneta, blizanca košutina, što pasu među ljiljanima.

 Din barm är lik ett killingpar,      tvillingar av en gasell,      som gå i bet ibland liljor.

Prije nego dan izdahne i sjene se spuste, poći ću na brdo smirne, na brežuljak tamjana.

 Till dess morgonvinden blåser      och skuggorna fly,  vill jag gå bort till myrraberget,      till den rökelsedoftande höjden.

Sva si lijepa, prijateljice moja, i nema mane na tebi.

 Du är skön alltigenom, min älskade,      på dig finnes ingen fläck.               ----

Pođi sa mnom s Libana, nevjesto, pođi sa mnom s Libana. Siđi s vrha Amane, s vrha Senira i Hermona, iz lavljih spilja, s planina leopardskih.

 Kom med mig från Libanon, min brud,  kom med mig från Libanon.  Stig ned från Amanas topp,  från toppen av Senir och Hermon,  från lejonens hemvist,      från pantrarnas berg.               ----

Srce si mi ranila, sestro moja, nevjesto, srce si mi ranila jednim pogledom svojim, jednim samim biserom kolajne svoje.

 Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud;  du har tagit mitt hjärta med en enda blick,  med en enda länk av kedjan kring din hals.

Kako je slatka ljubav tvoja, sestro moja, nevjesto! Slađa je ljubav tvoja od vina, a miris ulja tvojih ugodniji od svih mirisa.

 Huru skön är icke din kärlek,      du min syster, min brud!  Huru ljuv är icke din kärlek!      Ja, mer ljuv än vin;  och doften av dina salvor      övergår all vällukt.

S usana tvojih, nevjesto, saće kapa, pod jezikom ti je med i mlijeko, a miris je haljina tvojih kao miris libanski.

 Av sötma drypa      dina läppar, min brud;  din tunga gömmer      honung och mjölk,  och doften av dina kläder      är såsom Libanons doft.               ----

Ti si vrt zatvoren, sestro moja, nevjesto, vrt zatvoren i zdenac zapečaćen.

 »En tillsluten lustgård      är min syster, min brud,  en tillsluten brunn,      en förseglad källa.

Mladice su tvoje vrt mogranja pun biranih plodova:

 Såsom en park av granatträd skjuter du upp,      med de ädlaste frukter,  med cyperblommor och nardusplantor,

nard i šafran, mirisna trska i cimet, sa svim stabljikama tamjanovim, smirna i aloj s najboljim mirisima.

 med nardus och saffran,  kalmus och kanel      och rökelseträd av alla slag,  med myrra och aloe      och de yppersta kryddor av alla slag.

Zdenac je u mom vrtu, izvor žive vode koja teče s Libana.

 Ja, en källa i lustgården är du,  en brunn med friskt vatten      och ett rinnande flöde ifrån Libanon.»

Ustani, sjevernjače, duni, južni vjetre, duni nad vrtom mojim, neka poteku njegovi mirisi. Neka dragi moj dođe u vrt svoj, neka jede najbolje plodove u njemu.

 »Vakna upp, du nordanvind,      och kom, du sunnanvind;  blås genom min lustgård,      låt dess vällukt strömma ut.  Må min vän komma till sin lustgård  och äta dess ädla frukter.»