Psalms 88

Pjesma. Psalam. Sinova Korahovih. Zborovođi. Po napjevu "Bolest". Za pjevanje. Poučna pjesma. Ezrahijca Hemana.

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

Jahve, Bože moj, vapijem danju, a noću naričem pred tobom.

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

Neka dopre do tebe molitva moja, prigni uho k vapaju mome.

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

Jer mi je duša zasićena patnjama, moj se život bliži Podzemlju.

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

Broje me k onima što u grob silaze, postadoh sličan nemoćniku.

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

Među mrtvima moj je ležaj, poput ubijenih što leže u grobu kojih se više ne spominješ, od kojih si ustegao ruku.

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

Smjestio si me u jamu duboku, u tmine, u bezdan.

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

Teško me pritišće ljutnja tvoja i svim me valima svojim prekrivaš.

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

Udaljio si od mene znance moje, Óučini da im gnusan budem: zatvoren sam, ne mogu izaći.

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

Od nevolje oči mi gasnu: vapijem tebi, Jahve, iz dana u dan, za tobom ruke pružam.

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

Zar na mrtvima činiš čudesa? Zar će sjene ustati i hvaliti tebe?

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

Zar se u grobu pripovijeda o tvojoj dobroti? O vjernosti tvojoj u Propasti?

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

Zar se u tmini objavljuju čudesa tvoja i tvoja pravda u Zaboravu?

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

Ipak ja vapijem tebi, Jahve, prije jutra molitvom te pretječem.

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

Zašto, Jahve, odbacuješ dušu moju? Zašto sakrivaš lice od mene?

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

Bijedan sam i umirem već od dječaštva, klonuh noseći tvoje strahote.

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Preko mene prijeđoše vihori tvojega gnjeva, strahote me tvoje shrvaše,

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

okružuju me kao voda sveudilj, optječu me svi zajedno. [ (Psalms 88:19) Udaljio si od mene prijatelja i druga: mrak mi je znanac jedini. ]

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]