Psalms 74

Poučna pjesma. Asafova. Zašto si, Bože, posve zabacio, zašto kiptiš gnjevom na ovce paše svoje?

En sång av Asaf.  Varför, o Gud,      har du så alldeles förkastat oss,  varför ryker din vredes eld      mot fåren i din hjord?

Sjeti se zajednice koju si davno stekao, plÓemena koje namače kao svoju baštinu i brda Siona gdje si Šator svoj udario!

 Tänk på din menighet,      som du i fordom tid förvärvade,  som du förlossade, till att bliva      din arvedels stam;  tänk på Sions berg,      där du har din boning.

Korakni k ruševinama vječnim - sve je u Svetištu razorio neprijatelj.

 Vänd dina steg till den plats      där evig förödelse råder;  allt har ju fienden      fördärvat i helgedomen.

Protivnici tvoji vikahu posred skupštine tvoje, znakove svoje postaviše k'o pobjedne znakove.

 Dina ovänner hava skränat      inne i ditt församlingshus,  de hava satt upp sina tecken      såsom rätta tecken.

Bijahu kao oni koji mašu sjekirom po guštari,

 Det var en syn, såsom när man höjer      yxor mot en tjock skog.

sjekirom i maljem vrata mu razbijali.

 Och alla dess snidverk hava de nu krossat      med yxa och bila.

Ognju predadoše Svetište tvoje, do zemlje oskvrnuše Prebivalište tvoga imena.

 De hava satt eld på din helgedom  och oskärat ända till grunden      ditt namns boning.

Rekoše u srcu: "Istrijebimo ih zajedno; spalite sva svetišta Božja na zemlji!"

 De hava sagt i sina hjärtan:      »Vi vilja alldeles kuva dem.»  Alla Guds församlingshus      hava de bränt upp här i landet.

Ne vidimo znakova svojih, proroka više nema, i nitko među nama ne zna dokle ...

 Våra tecken se vi icke;      ingen profet finnes mer,  och hos oss är ingen      som vet för huru länge.

Dokle će se još, o Bože, dušmanin rugati? Hoće li protivnik dovijeka prezirati ime tvoje?

 Huru länge, och Gud,      skall ovännen få smäda  och fienden oavlåtligen      få förakta ditt namn?

Zašto povlačiš ruku, zašto u krilu sakrivaš desnicu svoju?

 Varför håller du tillbaka din hand,      din högra hand?  Drag den fram ur din barm      och förgör dem.

No Bog je moj kralj od davnine, on koji posred zemlje spasava!

 Gud, du är ju      min konung av ålder,  du är den som skaffar      frälsning på jorden.

Ti svojom silom rasječe more, smrska glave nakazama u vodi.

 Det var du som delade      havet genom din makt;  du krossade drakarnas      huvuden mot vattnet.

Ti si Levijatanu glave zdrobio, dao ga za hranu nemanima morskim.

 Det var du som bräckte      Leviatans huvuden  och gav honom till mat      åt öknens skaror.

Ti si dao da provre izvor i bujica, ti si presušio rijeke nepresušne.

 Det var du som lät källa      och bäck bryta fram;  du lät ock starka      strömmar uttorka.

Tvoj je dan i noć je tvoja, ti učvrsti mjesec i sunce;

 Din är dagen,      din är ock natten,  du har berett      ljuset och solen.

ti sazda sve granice zemlji, ti stvori ljeto i zimu.

 Det är du som har fastställt      alla jordens gränser;  sommar och vinter      äro skapade av dig.

Spomeni se ovoga: dušmanin ti se rugaše, Jahve, i bezumni narod pogrdi ime tvoje.

 Så tänk nu på huru fienden      smädar HERREN,  och huru ett dåraktigt folk      föraktar ditt namn.

Ne predaj jastrebu život grlice svoje, i život svojih siromaha ne zaboravi zauvijek!

 Lämna ej ut åt vilddjuren      din turturduvas själ;  förgät icke för alltid      dina betrycktas liv.

Pogledaj na Savez svoj, jer svi su zakuci zemlje puni tmina i nasilja.

 Tänk på förbundet;      ty i landets smygvrår      finnes fullt upp av våldsnästen.

Ne daj da jadnik otiđe postiđen: neka siromah i ubog hvale ime tvoje!

 Låt icke den förtryckte      vika tillbaka med blygd,  låt den betryckte och den fattige      lova ditt namn.

Ustani, Bože, zauzmi se za svoju parnicu, spomeni se pogrde koju ti bezumnik svaki dan nanosi.

 Stå upp, o Gud;      utför din sak.  Betänk huru du varder smädad      hela dagen av dåren.

Ne zaboravi vike neprijatelja svojih: buka buntovnika još se diže k tebi!

 Glöm icke bort      dina ovänners rop,  dina motståndares larm,      som alltjämt höjes.