Psalms 68

Zborovođi. Davidov. Psalam. Pjesma.

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

Bog nek' ustane! Razbježali se dušmani njegovi! Svi mrzitelji njegovi pobjegli pred njim!

 Gud står upp;      hans fiender varda förskingrade,  och de som hata honom      fly för hans ansikte.

Kao što dim iščezava, i njih neka nestane! Kako se vosak topi na ognju, nek' nestane grešnika pred licem Božjim!

 Såsom rök fördrives,      så fördrivas de av dig;  likasom vaxet      smälter för eld,  så förgås de ogudaktiga      för Guds ansikte.

Pravedni neka se raduju, neka klikću pred Bogom, neka kliču od radosti.

 Men de rättfärdiga äro glada,      de fröjda sig inför Gud      och jubla i glädje.

Pjevajte Bogu, slavite mu ime! Poravnajte put onome koji ide pustinjom - kojemu je ime Jahve - i kličite pred njim!

 Sjungen till Guds ära,      lovsägen hans namn.  Gören väg för honom      som drager fram genom öknarna.  Hans namn är HERREN,      fröjdens inför honom;

Otac sirota, branitelj udovica, Bog je u svom svetom šatoru.

 de faderlösas fader      och änkors försvarare,  Gud i sin heliga boning,

Napuštene okućit će Jahve, sužnjima pružit' sretnu slobodu: buntovnici samo ostaše u sažganoj pustinji.

 en Gud som förhjälper      de ensamma till ett hem,  och som för de fångna      ut till lycka;  allenast de gensträviga      måste bo i en öken.

Kad si stupao, Bože, pred narodom svojim, dok si prolazio pustinjom,

 Gud, när du drog ut      i spetsen för ditt folk,      när du gick fram i ödemarken, Sela,

tresla se zemlja, nebo se rosilo pred Bogom, Sinaj drhtao pred Bogom, Bogom Izraela.

 då bävade jorden,      då utgöt himmelen sina flöden      inför Guds ansikte;  ja, Sinai bävade      för Guds ansikte;      Israels Guds.

Blagoslovljen dažd pustio si, Bože, na baštinu svoju, okrijepio je umornu.

 Ett nåderikt regn      lät du falla, o Gud;  ditt arvland, som försmäktade,      vederkvickte du.

Stado se tvoje nastani u njoj, u dobroti, Bože, ti je spremi siromahu.

 Din skara fick bo däri;  genom din godhet beredde du det      åt de betryckta, o Gud.

Jahve riječ zadaje, veliko je mnoštvo radosnih vjesnika:

 Herren låter höra sitt ord,  stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

kraljevi vojska bježe te bježe, domaćice plijen dijele.

 »Härskarornas konungar      fly, de fly,  och husmodern därhemma      får utskifta byte.

Dok vi počivaste među stadima, krila golubice zablistaše srebrom, a njeno perje žućkastim zlatom:

 Viljen I då ligga stilla      inom edra hägnader?  Duvans vingar      äro höljda i silver,  och hennes fjädrar      skimra av guld.

ondje Svemogući razbijaše kraljeve, a ona poput snijega zablista na Salmonu.

 När den Allsmäktige förströr      konungarna i landet,      faller snö på Salmon.»

Božanska je gora gora bašanska vrletna.

 Ett Guds berg      är Basans berg,  ett högtoppigt berg      är Basans berg.

Zašto vi, gore vrletne, zavidno gledate na goru gdje se svidje Bogu prebivati? Jahve će na njoj boraviti svagda!

 Men varför sen I så avogt,      I höga berg,  på det berg som Gud      har utkorat till sitt säte,  det där ock HERREN      skall bo för alltid?

Božja su kola bezbrojna, tisuću tisuća: Jahve sa Sinaja u Svetište dolazi!

 Guds vagnar äro tiotusenden,      tusen och åter tusen;  Herren drog fram med dem,      Sinai är nu i helgedomen.

Na visinu uzađe vodeći sužnje, na dar si ljude primio, pa i one što ne žele prebivati kod Boga.

 Du for upp i höjden,      du tog fångar,  du undfick gåvor      bland människorna,  ja, också de gensträviga      skola bo hos HERREN Gud.

Blagoslovljen Jahve dan za danom, nosi nas Bog, naš Spasitelj.

 Lovad vare Herren!  Dag efter dag bär han oss;      Gud är vår frälsning.  Sela.

Bog naš jest Bog koji spasava, Jahve od smrti izbavlja.

 Gud är för oss      en Gud som frälsar,  och hos HERREN, Herren      finnes räddning från döden.

Zaista, Bog će satrti glave dušmana svojih, kuštravo tjeme onog što hodi u grijesima.

 Men Gud sönderkrossar      sina fienders huvuden,  krossar hjässan      på den som går där med skuld.

Reče Gospodin: "Iz Bašana ću ih dovesti, dovest ću ih iz dubine mora,

 Herren säger:      »Från Basan skall jag hämta dem,  från havets djup      skall jag hämta dem upp,

da okupaš nogu u krvi, da jezici tvojih pasa imadnu dio od dušmana."

 så att du kan stampa      med din fot i blod  och låta dina hundars tunga      få sin del av fienderna.»

Ulazak ti, Bože, gledaju, ulazak moga Boga i Kralja u Svetište:

 Man ser, o Gud,      ditt högtidståg,  min Guds, min konungs, tåg      inne i helgedomen.

sprijeda pjevači, za njima svirači, u sredini djevojke s bubnjićima.

 Främst gå sångare,      harpospelare följa efter,  mitt ibland unga kvinnor      som slå på pukor.

"U svečanim zborovima slavite Boga, slavite Jahvu, sinovi Izraelovi!"

 Lova Gud i församlingarna,  loven Herren, I av Israels brunn.

Predvodi ih najmlađi, Benjamin, koji ide pred njima, ondje su knezovi Judini sa četama svojim, knezovi Zebulunovi i knezovi Naftalijevi.

 Där går Benjamin,      den yngste, han för dem an;  där går skaran      av Juda furstar,  Sebulons furstar,      Naftalis furstar.

Pokaži, Bože, silu svoju, silu kojom se, Bože, boriš za nas

 Din Gud har beskärt dig makt;      så håll nu vid makt, o Gud,      vad du har gjort för oss.

iz Hrama svojega u Jeruzalemu! Nek' ti kraljevi darove donose!

 I ditt tempel i Jerusalem      bäre konungar fram      sina skänker åt dig.

Ukroti neman u trsci, stado bikova s teladi naroda! Neka se prostru pred tobom sa srebrnim žezlima: rasprši narode koji se ratu vesele!

 Näps odjuret i vassen,      tjurarnas hop      med deras kalvar, folken,  må de ödmjukt hylla dig      med sina silverstycken.  Ja, han förströr de folk      som finna behag i krig.

Nek' dođu velikani iz Egipta, Etiopija nek' pruži ruke Bogu!

 De mäktige skola komma      hit från Egypten,  Etiopien skall skynda hit till Gud,      med gåvor i händerna.

Sva kraljevstva svijeta, pjevajte Bogu, slavite Jahvu,

 I riken på jorden,      sjungen till Guds ära;  lovsägen Herren, Sela,

koji se vozi po nebu, po nebu iskonskom! Čuj, glasom grmi, glasom svojim silnim:

 honom som far fram      på urtidshimlarnas himmel.  Ja, där låter han höra sin röst,      en mäktig röst.

"Priznajte silu Božju!" Nad Izraelom veličanstvo njegovo, u oblacima sila njegova! [ (Psalms 68:36) Strašan je Bog iz svojega Svetišta. Bog Izraelov daje moć i silu narodu svojemu. Blagoslovljen Bog! ]

 Given Gud makten;  över Israel är hans härlighet,      och hans makt är i skyarna. [ (Psalms 68:36)  Fruktansvärd är du,      Gud, i din helgedom;  Israels Gud,      han giver makt      och styrka åt sitt folk.  Lovad vare Gud! ]