Psalms 63

Psalam. Davidov. Dok David bijaše u Judejskoj pustinji.

En psalm av David, när han var i Juda öken.

O Bože, ti si Bog moj: gorljivo tebe tražim; tebe žeđa duša moja, tebe želi tijelo moje, kao zemlja suha, žedna, bezvodna.

 Gud, du är min Gud,      bittida söker jag dig;  min själ törstar efter dig,  min kropp längtar efter dig,      i ett torrt land,      som försmäktar utan vatten.

U Svetištu sam tebe motrio gledajuć' ti moć i slavu.

 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen,  för att få se din makt och ära.

Ljubav je tvoja bolja od života, moje će te usne slavit'.

 Ty din nåd är bättre än liv;  mina läppar skola prisa dig.

Tako ću te slavit' za života, u tvoje ću ime ruke dizati.

 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever;  i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Duša će mi biti kao sala i mrsa sita, hvalit ću te kliktavim ustima.

 Min själ varder mättad      såsom av märg och fett;  och med jublande läppar      lovsjunger min mun,

Na postelji se tebe spominjem, u bdjenjima noćnim mislim na tebe.

 när jag kommer ihåg dig på mitt läger  och under nattens väkter tänker på dig.

Ti postade meni pomoć, kličem u sjeni krila tvojih.

 Ty du är min hjälp,  och under dina vingars skumma jublar jag.

Duša se moja k tebi privija, desnica me tvoja drži.

 Min själ håller sig intill dig;  din högra hand uppehåller mig.

Oni što dušu u propast guraju neka siđu u dubinu zemlje,

 Men dessa som stå efter mitt liv      och vilja fördärva det,  de skola fara ned i jordens djup.

nek' vlasti mača predani budu, nek' postanu plijen šakalima. [ (Psalms 63:12) A kralj će se radovat' u Bogu, slavit će se tko se kune njime, jer će lašcima biti začepljena usta. ]

 De skola givas till pris åt svärdet,  rovdjurs byte skola de varda. [ (Psalms 63:12)  Men konungen skall glädja sig i Gud;  berömma sig skall var och en som svär vid honom,  ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad. ]