Psalms 2

Zašto se bune narodi, zašto puci ludosti snuju?

 Varför larma hedningarna  och tänka folken fåfänglighet?

Ustaju kraljevi zemaljski, knezovi se rotÄe protiv Jahve i Pomazanika njegova:

 Jordens konungar resa sig upp,  och furstarna rådslå med varandra,  mot HERREN och hans smorde:

"Skršimo okove njihove i jaram njihov zbacimo!"

 »Låt oss slita sönder deras bojor  och kasta deras band ifrån oss.»

Smije se onaj što na nebu stoluje, Gospod im se podruguje.

 Han som bor i himmelen ler,  HERREN bespottar dem.

Tad im veli u svom gnjevu, žestinom ih on zbunjuje:

 Då talar han till dem i sin vrede,  och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

"TÓa ja kralja svog postavih nad Sionom, svojom svetom gorom."

 »Jag själv har insatt min konung  på Sion, mitt heliga berg.»

Obznanjujem odluku Jahvinu: Gospodin mi reče: "Ti si sin moj, danas te rodih.

 Jag vill förtälja om vad beslutet är;  HERREN sade till mig:  »Du är min son,  jag har i dag fött dig.

Zatraži samo, i dat ću ti puke u baštinu, i u posjed krajeve zemaljske.

 Begär av mig,  så skall jag giva dig hedningarna till arvedel  och jordens ändar till egendom.

Vladat ćeš njima palicom gvozdenÄom i razbit ih kao sud lončarski."

 Du skall sönderslå dem med järnspira,  såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Opametite se sada, vi kraljevi, Urazumite se, suci zemaljski.

 Så kommen nu till förstånd, I konungar;  låten varna eder, I domare på jorden.

Služite Jahvi sa strahom, s trepetom se pokorite njemu,

 Tjänen HERREN med fruktan,  och fröjden eder med bävan.

da se ne razgnjevi te ne propadnete na putu, kad uskoro plane srdžba njegova. Blago svima koji se njemu utječu!

 Hyllen sonen, så att han icke vredgas  och I förgåns på eder väg;  ty snart kunde hans vrede upptändas.  Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.