Psalms 17

Molitva. Davidova. Počuj, Jahve pravedni, i vapaj mi poslušaj, usliši molitvu iz usta iskrenih!

En bön av David.  Hör, o HERRE, en rättfärdig sak,  akta på mitt rop,      lyssna till min bön;  den kommer icke ifrån falska läppar.

Od tebe nek' mi dođe presuda, tvoje oči vide što je pravo.

 Av dig må jag få min rätt;  dina ögon må skåda vad rättvist är.

Istraži mi srce, pohodi noću, ognjem me iskušaj, al' u meni nećeš nać' bezakonja. Ne zgriješiše usta moja

 Du prövar mitt hjärta,      du utrannsakar mig, men du finner intet;  ingen ond tanke går ut ur min mun.

kao što griješe ljudi: po riječima usta tvojih čuvah putove Zakona.

 Efter dina läppars ord,      och vad människor än må göra,  tager jag mig till vara      för våldsverkares stigar.

Korak mi čvrsto prionu za tvoje staze, ne zasta mi noga na putima tvojim.

 Mina steg hålla sig stadigt      på dina vägar,  mina fötter vackla icke.

Zazivam te, Bože, ti ćeš me uslišit': prikloni mi uho i čuj riječi moje.

 Så åkallar jag nu dig,      ty du, Gud, skall svara mig;  böj ditt öra till mig,      hör mitt tal.

Proslavi na meni dobrotu svoju, ti koji od dušmana izbavljaš one što se utječu desnici tvojoj.

 Bevisa din underbara nåd,      du som frälsar undan motståndarna      dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

Čuvaj me k'o zjenicu oka, sakrij me u sjenu krila svojih

 Bevara mig såsom en ögonsten,  beskärma mig under dina vingars skugga

od zlotvora što na me nasrću. Dušmani me bijesni opkoljuju,

 för de ogudaktiga,      som vilja fördärva mig,  för mina dödsfiender,      som omringa mig.

bešćutno srce zatvaraju i ustima zbore naduto,

 Sitt hjärta förstocka de;  med sin mun tala de stora ord.

Koraci njini sad me okružuju, smjeraju da me na zemlju obore;

 Nu äro de omkring mig, var vi gå,  deras ögon speja efter      huru de skola böja mig till jorden.

slični lavu dok se, zinuv, na plijen obara i laviću što vreba u potaji.

 Ja, denne är lik ett lejon      som längtar efter rov,  lik ett ungt lejon      som ligger i försåt.

Ustani, Jahve, presretni ga i obori, od grešnika mi život mačem spasi,

 Stå upp, HERRE;      träd emot honom, slå honom ned,  rädda med ditt svärd      min själ från den ogudaktige,

a rukom od ljudi, Gospodine: od ljudi kojih je dio ovaj život, kojima želudac puniš dobrima; kojih su sinovi siti, a djeci daju što im pretekne.

 ja, med din hand, från människorna, HERRE,  från denna världens människor,      som hava sin del i detta livet,  och vilkas buk du fyller med dina håvor,      som hava söner i mängd  och lämna sitt överflöd åt sina barn.

A ja ću u pravdi gledati lice tvoje, i jednom kad se probudim, sit ću ga se nagledati.

 Men jag skall skåda      ditt ansikte i rättfärdighet;  när jag uppvaknar,      vill jag mätta mig av din åsyn.