Psalms 12

Zborovođi. U oktavi. Psalam. Davidov.
För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
U pomoć, Jahve, jer nestaje pobožnih, vjernosti nema više među ljudima!
 Fräls, HERRE;      ty de fromma äro borta,  de trogna äro försvunna      ifrån människors barn.
Svatko laže svome bližnjemu, govori usnama lažljivim i srcem dvoličnim.
 De tala lögn,      den ene med den andre;  med hala läppar tala de,      och med dubbelt hjärta.
Istrijebi, Jahve, sve usne lažljive i jezik hvastavi;
 HERREN utrote      alla hala läppar,  den tunga som talar stora ord,
one što zbore: "Jezik je naša snaga, naše su usne za nas: tko nam što može?"
 dem som säga:      »Genom vår tunga äro vi starka,  våra läppar stå oss bi;      vem är herre över oss?»
"Zbog nevolje tlačenih i jauka ubogih sada ću ustati - govori Jahve - spasenje donijet' onom tko ga želi."
 »Eftersom de arma lida övervåld      och de fattiga klaga,  vill jag nu stå upp»,      säger HERREN;  »jag vill skaffa frälsning      åt den som längtar därefter.»
Riječi su Jahvine riječi iskrene, srebro prokušano, od zemlje odvojeno, sedam puta očišćeno.
 HERRENS tal      är ett rent tal,  likt silver som rinner ned mot jorden,      luttrat i degeln,      renat sju gånger.
O Jahve, ti ćeš bdjeti nad nama, od naraštaja ovog čuvat' nas svagda, [ (Psalms 12:9) pa nek' se okolo vrzu zlotvori, nek' se izdižu ljudi najgori. ]
 Du, HERRE, skall bevara dem,  du skall beskydda dem      för detta släkte evinnerligen. [ (Psalms 12:9)  Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,  då nu uselheten är rådande      bland människors barn. ]