Psalms 107

Hvalite Jahvu jer je dobar, jer je dovijeka ljubav njegova!
 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.
Tako nek' reknu svi otkupljenici koje Jahve otkupi iz ruke dušmanske
 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,
i koje skupi iz svih zemalja, s istoka i sa zapada, sa sjevera i s juga.
 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.
Lutahu pustinjom, u samoći pustoj, puta ne nalazeć' do naseljena grada.
 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;
Gladni su bili, žeđu izmoreni, duša je klonula u njima.
 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.
Tada zavapiše Jahvi u svojoj tjeskobi, i on ih istrže iz svih nevolja.
 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.
Pravim ih putem pÓovede da stignu ka gradu naseljenu.
 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Neka hvale Jahvu za dobrotu njegovu, za čudesa njegova sinovima ljudskim!
 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,
Jer gladnu dušu on nasiti, dušu izgladnjelu on napuni dobrima.
 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
U mraku sjeđahu i u tmini, sputani bijedom i gvožđima,
 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,
jer su prkosili besjedama Božjim i prezreli naum Svevišnjega.
 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.
Srce im stoga skrši patnjama: posrtahu, a ne bješe nikog da im pomogne.
 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Tada zavapiše Jahvi u svojoj tjeskobi i on ih istrže iz svih nevolja.
 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;
Izvede ih iz tmina i mraka, raskide okove njihove.
 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.
Neka hvale Jahvu za dobrotu njegovu, za čudesa njegova sinovima ljudskim!
 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,
Jer razbi vrata mjedena i gvozdene polomi zasune.
 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.
Zbog svojih bezakonja bolovahu oni, ispaštajuć' svoje opačine:
 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
svako se jelo gadilo duši njihovoj, do vrata smrti oni dođoše.
 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.
Tada zavapiše Jahvi u svojoj tjeskobi i on ih istrže iz svih nevolja.
 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.
Riječ svoju posla da ih ozdravi i život im spasi od jame grobne.
 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.
Neka hvale Jahvu za dobrotu njegovu, za čudesa njegova sinovima ljudskim!
 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;
Nek' prinose žrtve zahvalnice i kličući nek' djela njegova kazuju!
 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.
Oni koji lađama zaploviše morem da po vodama silnim trguju:
 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;
oni vidješe djela Jahvina, čudesa njegova na pučini.
 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.
On reče i olujni se vjetar uzvitla što u visinu diže valove mora.
 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.
Do neba se dizahu, u bezdan se spuštahu, u nevolji duša im ginula.
 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.
Teturahu i posrtahu kao pijani, sva ih je mudrost izdala.
 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.
Tada zavapiše Jahvi u svojoj tjeskobi i on ih istrže iz svih nevolja.
 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.
Smiri oluju u tih povjetarac, valovi morski umukoše.
 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.
Obradovaše se tišini, u željenu luku on ih povede.
 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.
Neka hvale Jahvu za dobrotu njegovu, za čudesa njegova sinovima ljudskim!
 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;
Neka ga uzvisuju u narodnom zboru, neka ga hvale u vijeću staraca!
 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.
On pretvori rijeke u pustinju, a izvore vodene u žednu zemlju;
 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,
plodonosnu zemlju u slanu pustaru zbog zloće žitelja njezinih.
 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.
On obrati pustinju u jezero, a zemlju suhu u vodene izvore
 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.
i naseli ondje izgladnjele te podigoše grad gdje će živjeti.
 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.
Zasijaše njive, posadiše vinograde što im doniješe obilnu ljetinu.
 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.
I on ih blagoslovi te se namnožiše silno i stada im se ne smanjiše.
 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Prorijeđeni bjehu i prezreni pod teretom patnja i nevolja.
 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Onaj što izlijeva prezir na knezove pusti ih da po bespuću pustom lutaju.
 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Iz nevolje pÓodiže ubogog i obitelji k'o stada ÓumnožÄi.
 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Videć' to, čestiti neka se raduju, a zloća neka sebi usta začepi!
 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Tko je mudar nek' o svemu tom razmišlja i nek' uvidi dobrotu Jahvinu!
 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.