Psalms 104

Blagoslivljaj Jahvu, dušo moja, Jahve, Bože moj, silno si velik! Odjeven veličanstvom i ljepotom,

 Lova HERREN, min själ.  HERRE, min Gud, du är hög och stor,  i majestät och härlighet är du klädd.

svjetlošću ogrnut kao plaštem! Nebo si razapeo kao šator,

 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,  du spänner ut himmelen såsom ett tält;

na vodama sagradio dvorove svoje. Od oblaka praviš kola svoja, na krilima vjetrova putuješ.

 du timrar på vattnen dina salar,  molnen gör du till din vagn,  och du far fram på vindens vingar.

Vjetrove uzimaš za glasnike, a žarki oganj za slugu svojega.

 Du gör vindar till dina sändebud,  eldslågor till dina tjänare.

Zemlju si stavio na stupove njene: neće se poljuljati u vijeke vjekova,

 Du grundade jorden på hennes fästen,  så att hon icke vacklar till evig tid.

pokrio si je vodama bezdanim k'o haljinom, iznad bregova stajahu vode;

 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;  uppöver bergen stodo vattnen.

na tvoju se prijetnju povukoše, od tvoje grmljavine zadrhtaše.

 Men för din näpst flydde de;  för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Bregovi se digoše, doline spustiše na mjesto koje si im odredio.

 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,  på den plats som du hade bestämt för dem.

Odredio si granicu koju ne smiju prijeći, da opet ne pokriju zemlju.

 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,  så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Izvore svraćaš u potoke što žubore među brdima.

 Du lät källor flyta fram i dalarna,  mellan bergen togo de sin väg.

Oni poje sve živine poljske, divlji magarci žeđ gase u njima.

 De vattna alla markens djur,  vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Uz njih se gnijezde ptice nebeske i pjevaju među granama.

 Vid dem bo himmelens fåglar,  från trädens grenar höja de sin röst.

Ti natapaš bregove iz dvorova svojih, zemlja se nasićuje plodom tvojih ruku.

 Du vattnar bergen från dina salar,  jorden mättas av den frukt du skapar.

Ti daješ te niče trava za stoku i bilje na korist čovjeku da izvede kruh iz zemlje

 Du låter gräs skjuta upp för djuren  och örter till människans tjänst.  Så framalstrar du bröd ur jorden

i vino što razvedruje srce čovječje; da uljem lice osvježi i da kruh okrijepi srce čovjeku.

 och vin, som gläder människans hjärta;  så gör du hennes ansikte glänsande av olja,  och brödet styrker människans hjärta.

Stabla se Jahvina napajaju hranom, cedri libanonski koje on zasadi.

 HERRENS träd varda ock mättade,  Libanons cedrar, som han har planterat;

Ondje se ptice gnijezde, u čempresu dom je rodin.

 fåglarna bygga där sina nästen,  hägern gör sitt bo i cypresserna.

Visoki bregovi daju kozorogu a pećine jazavcu sklonište.

 Stenbockarna hava fått de höga bergen,  klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Ti si stvorio mjesec da označuje vremena i sunce znade kada ima zaći.

 Du gjorde månen till att bestämma tiderna;  solen vet stunden då den skall gå ned.

Kad razastreš tmine i noć se spusti, tad se šuljaju u njoj životinje šumske.

 Du sänder mörker, och det bliver natt;  då komma alla skogens djur i rörelse,

Lavići riču za plijenom i od Boga hranu traže.

 de unga lejonen ryta efter rov  och begära sin föda av Gud.

Kad sunce ograne, nestaju i liježu na ležaje.

 Solen går upp; då draga de sig tillbaka  och lägga sig ned i sina kulor.

Tad čovjek izlazi na dnevni posao i na rad do večeri.

 Människan går då ut till sin gärning  och till sitt arbete intill aftonen.

Kako su brojna tvoja djela, o Jahve! Sve si to mudro učinio: puna je zemlja stvorenja tvojih.

 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!  Med vishet har du gjort dem alla.  Jorden är full av vad du har skapat.

Eno mora, velika i široka, u njemu vrve gmazovi bez broja, životinje male i velike.

 Se ock havet, det stora ock vida:  ett tallöst vimmel rör sig däri,  djur både stora och små.

Onud prolaze nemani, Levijatan kojeg stvori da se igra u njemu.

 Där gå skeppen sin väg fram,  Leviatan, som du har skapat att leka däri.

I sva ova bića željno čekaju da ih nahraniš na vrijeme.

 Alla vänta de efter dig,  att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Daješ li im, tada sabiru: otvaraš li ruku, nasite se dobrima.

 Du giver dem, då samla de in;  du upplåter din hand,      då varda de mättade med goda håvor.

Sakriješ li lice svoje, tad se rastuže; ako dah im oduzmeš, ugibaju i opet se u prah vraćaju.

 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;  du tager bort deras ande, då förgås de  och vända åter till sitt stoft igen.

Pošalješ li dah svoj, opet nastaju, i tako obnavljaš lice zemlje.

 Du sänder ut din ande, då varda de skapade,  och du förnyar jordens anlete.

Neka dovijeka traje slava Jahvina: nek' se raduje Jahve u djelima svojim!

 HERRENS ära förblive evinnerligen;  må HERREN glädja sig över sina verk,

On pogleda zemlju i ona se potrese, dotakne bregove, oni se zadime.

 han som skådar på jorden, och hon bävar,  han som rör vid bergen, och de ryka.

Pjevat ću Jahvi dokle god živim, svirat ću Bogu svome dokle god me bude.

 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Bilo mu milo pjevanje moje! Ja ću se radovati u Jahvi.

 Mitt tal behage honom väl;  må jag själv få glädja mig i HERREN.

Nek' zločinci sa zemlje nestanu i bezbožnika nek' više ne bude! Blagoslivljaj Jahvu, dušo moja! Aleluja!

 Men må syndare försvinna ifrån jorden  och inga ogudaktiga mer vara till.  Lova HERREN, min själ  Halleluja!