Lamentations 5

Spomeni se, Jahve, što nas je snašlo, pogledaj, vidi sramotu našu!
 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.
Baština naša pade u ruke strancima, domovi naši pripadoše tuđincima.
 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.
Siročad smo: oca nemamo, majke su nam kao udovice.
 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.
Vodu što pijemo plaćamo novcem, i za drvo valja nam platiti.
 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.
Jaram nam je o vratu, gone nas, iscrpljeni smo, ne daju nam predahnuti.
 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Pružamo ruke k Egiptu i Asiriji da se kruha nasitimo.
 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Oci naši zgriješiše i više ih nema, a mi nosimo krivice njihove.
 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.
Robovi nama zapovijedaju, a nitko da nas izbavi iz ruku njihovih.
 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Kruh svoj donosimo izlažući život maču u pustinji.
 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.
Koža nam gori kao peć užarena, ognjicom od plamena gladi.
 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.
Oskvrnuli su žene na Sionu i djevice u gradovima judejskim.
 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.
Svojim su rukama vješali knezove, ni lica staračka nisu poštivali.
 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.
Mladići su nosili žrvnjeve, djeca padala pod bremenom drva.
 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.
Starci su ostavili vrata, mladići više ne sviraju na lirama.
 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Radosti nesta iz naših srdaca, naš ples se pretvori u tugovanje.
 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.
Pao je vijenac s naše glave, jao nama što zgriješismo!
 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.
Evo zašto nam srce boluje, evo zašto nam oči se zastiru:
 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,
zato što Gora sionska opustje i po njoj se šuljaju šakali.
 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.
Ali ti, Jahve, ostaješ zauvijek, tvoj je prijesto od koljena do koljena.
 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.
Zašto da nas zaboraviš zauvijek, da nas ostaviš za mnoge dane?
 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?
Vrati nas k sebi, Jahve, obratit ćemo se, obnovi dane naše kao što nekoć bijahu.
 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.
Il' nas hoćeš sasvim zabaciti i na nas se beskrajno srditi?
 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?