Job 6

A Job progovori i reče:

Då tog Job till orda och sade:

"O, kad bi se jad moj izmjeriti mog'o, a nevolje moje stavit' na tezulju!

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

Teže one jesu od sveg pijeska morskog, i stoga mi riječi zastraniti znaju.

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Strijele Svesilnoga u mojem su mesu, ljuti otrov njihov ispija mi dušu, Božje se strahote oborile na me.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

TÓa, kraj svježe trave njače li magarac, muče li goveče kraj punih jasala?

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Zar hranu bljutavu jedemo bez soli? Zar kakove slasti ima u bjelancu?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Al' ono što mi se gadilo dotaći, to mi je sada sva hrana u bolesti.

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

O, da bi se molba moja uslišala, da mi Bog ispuni ono čem se nadam!

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

O, kada bi me Bog uništiti htio, kada bi mahnuo rukom da me satre!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Za mene bi prava utjeha to bila, klicati bih mog'o u mukama teškim što se ne protivljah odluci Svetoga.

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Zar snage imam da mogu čekati? Radi kakve svrhe da ja duže živim?

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Zar je snaga moja k'o snaga kamena, zar je tijelo moje od mjedi liveno?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

Na što se u sebi osloniti mogu? Zar mi svaka pomoć nije uskraćena?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Tko odbija milost bližnjemu svojemu, prezreo je strah od Boga Svesilnoga.

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Kao potok me iznevjeriše braća, kao bujice zimske svoje korito.

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Od leda mutne vode im se nadimlju, 'bujaju od snijega što se topit' stao;

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

al u doba sušno naskoro presahnu, od žege ishlape tada iz korita.

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Karavane zbog njih skreću sa putova, u pustinju zađu i u njoj se gube.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Karavane temske očima ih traže, putnici iz Šebe nadaju se njima.

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

A kad do njih dođu, nađu se u čudu, jer su se u nadi svojoj prevarili.

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

U ovom ste času i vi meni takvi: vidjeste strahotu pa se preplašiste.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Rekoh li vam možda: 'Darujte mi štogod, poklonite nešto od svojega blaga;

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

iz šake dušmanske izbavite mene, oslobodite me silnikova jarma?'

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Vi me poučite, pa ću ušutjeti, u čem je moj prijestup, pokažite meni.

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

O, kako su snažne besjede iskrene! Al' kamo to vaši smjeraju prijekori?

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Mislite li možda prekoriti riječi? TÓa u vjetar ide govor očajnikov!

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Nad sirotom kocku zar biste bacali i sa prijateljem trgovali svojim?

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

U oči me sada dobro pogledajte, paz'te neću li vam slagati u lice.

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Povucite riječ! Kakve li nepravde! Povucite riječ, neporočan ja sam!

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Zar pakosti ima na usnama mojim? Zar nesreću svaku okusio nisam?

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?