Job 39

Znaš li kako se legu divokoze? Vidje li kako se mlade košute?

 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan  och stillar de unga lejonens hunger,

Izbroji li koliko nose mjeseci, znaš li u koje doba se omlade?

 när de trycka sig ned i sina kulor  eller ligga på lur i snåret?

Sagnuvši se, polegu lanad svoju i breme usred pustinje odlažu,

 Vem är det som skaffar mat åt korpen,  när hans ungar ropar till Gud,  där de sväva omkring utan föda?

a kad im porod ojača, poraste, ostave ga i ne vraćaju mu se.

 Vet du tiden för stengetterna att föda,  vakar du över när hindarna bör kalva?

Tko dade divljem magarcu slobodu i tko to oglav skinu njemu s glave?

 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,  ja, vet du tiden för dem att föda?

U zavičaj mu dadoh ja pustinju i polja slana da ondje živuje.

 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,  hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Buci gradova on se podruguje i ne sluša goničevih povika.

 Deras ungar frodas och växa till på marken,  så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Luta brdima, svojim pašnjacima, u potrazi za zeleni svakakvom.

 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,  vem har lossat den skyggas band?

Možeš li slugom učinit' bivola, zadržat' ga noć jednu za jaslama?

 Se, hedmarken gav jag henne till hem,  och saltöknen blev hennes boning.

Možeš li njega za brazdu prikovat' da ralo vuče po docima tvojim?

 Hon ler åt larmet i staden,  hon hör ingen pådrivares rop.

Možeš li se osloniti na njega jer je njegova snaga prevelika i prepustit' mu težak svoj posao?

 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,  hon letar efter allt som är grönt.

Misliš li tebi da će se vratiti i na gumno ti dotjerati žito?

 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig  och att stanna över natten invid din krubba?

Krilima svojim noj trepće radosno, iako krila oskudnih i perja.

 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm  och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

On svoja jaja na zemlji ostavlja, povjerava ih pijesku da ih grije,

 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,  kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

ne mareć' što ih zgazit' može noga ili nekakva divlja zvijer zgnječiti.

 Överlåter du åt honom att föra hem din säd  och att hämta den tillhopa till din loge?

S nojićima k'o s tuđima postupa; što mu je trud zaludu, on ne mari.

 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,  men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Jer Bog je njega lišio pameti, nije mu dao nikakva razbora.

 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg  och ruvar dem ovanpå sanden.

Ali kada na let krila raširi, tada se ruga konju i konjaniku.

 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,  att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Zar si ti konja obdario snagom zar si mu ti vrat grivom ukrasio?

 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;  att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Zar ti činiš da skače k'o skakavac, da u strah svakog nagoni hrzanjem?

 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,  han har ej tilldelat henne förstånd.

Kopitom zemlju veselo raskapa, neustrašivo srlja na oružje.

 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;  då ler hon åt både häst och man.

Strahu se ruga, ničeg se ne boji, ni pred mačem uzmaknuti neće.

 Är det du som giver åt hästen hans styrka  och kläder hans hals med brusande man?

Na sapima mu zvekeće tobolac, koplje sijeva i ubojna sulica.

 Är det du som lär honom gräshoppans språng?  Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Bijesan i nestrpljiv guta prostore; kad rog zasvira, tko će ga zadržat':

 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft  och rusar så fram mot väpnade skaror.

na svaki zvuk roga on zarže: Ha! Izdaleka on ljuti boj već njuši, viku bojnu i poklič vojskovođa.

 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,  han ryggar icke tillbaka för svärd.

Zar po promislu tvojem lijeće soko i prema jugu krila svoja širi?

 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,  av ljungande spjut och lans.

Zar se na nalog tvoj diže orao i vrh timora gnijezdo sebi vije?

 Han skakas och rasar och uppslukar marken,  han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Na litici on stanuje i noćÄi, na grebenima vrleti visokih.

 För var basunstöt frustar han: Huj!  Ännu i fjärran vädrar han striden,  anförarnas rop och larmet av härskrin.

Odatle na plijen netremice vreba, oči njegove vide nadaleko.

 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp  och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Krvlju se hrane njegovi orlići; gdje je ubijenih, tamo je i on."

 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt  och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31)  På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,  på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32)  Därifrån spanar han efter sitt byte,  långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33)  Hans ungar frossa på blod,  och där slagna ligga, där finner man honom.                     Job, 40 Kapitlet            Herren manar Job ytterligare till          ödmjukhet, med hänvisning på sina båda         underskapelser Behemot (flodhästen) och                  Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35)  Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?  Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37)  Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?  Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38)  En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;  ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]