Job 37

Da, od toga i moje srce drhti i s mjesta svoga iskočiti hoće.

 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta,  bävande spritter det upp.

Čujte, čujte gromor glasa njegova, tutnjavu što mu iz usta izlazi.

 Hören, hören huru hans röst ljuder vred,  hören dånet som går ut ur hans mun.

Gle, munja lijeće preko cijelog neba - i sijevne blijesak s kraja na kraj zemlje -

 Han sänder det åstad, så långt himmelen når,  och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

iza nje silan jedan glas se ori: to On gromori glasom veličajnim. Munje mu lete, nitko ih ne priječi, tek što mu je glas jednom odjeknuo.

 Efteråt ryter så dånet,  när han dundrar med sin väldiga röst;  och på ljungeldarna spar han ej,  då hans röst låter höra sig.

Da, Bog gromori glasom veličajnim, djela velebna, neshvatljiva stvara.

 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst,  stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

Kad snijegu kaže: 'Zasniježi po zemlji!' i pljuskovima: 'Zapljuštite silno!'

 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden»,  så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

svakom čovjeku zapečati ruke da svi njegovo upoznaju djelo.

 Därmed fjättrar han alla människors händer,  så att envar som han har skapat kan lära därav.

U brlog se tad zvijeri sve uvuku i na svojem se šćućure ležaju.

 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen,  och i sina kulor lägga de sig till ro.

S južne se strane podiže oluja, a studen vjetri sjeverni donose.

 Från Stjärngemaket kommer då storm  och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

Već led od daha Božjega nastaje i vodena se kruti površina.

 med sin andedräkt sänder Gud frost,  och de vida vattnen betvingas.

I opet vodom puni on oblake, i sijevat' stanu oblaci munjama;

 Skyarna lastar han ock med väta  och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

kruže posvuda po volji njegovoj, što im naloži, to će izvršiti na licu cijelog kruga zemaljskoga.

 De måste sväva än hit, än dit,  alltefter hans rådslut och de uppdrag de få,  vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

Šalje ih - ili da kazni narode, ili da ih milosrđem obdari.

 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord,  än är det med nåd som han låter dem komma.

Poslušaj ovo, Jobe, umiri se i promotri djela Božja čudesna.

 Lyssna då härtill, du Job;  stanna och betänk Guds under.

Znaš li kako Bog njima zapovijeda, kako munju iz oblaka svog pušta?

 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång  och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

Znaš li o čem vise gore oblaci? Čudesna to su znanja savršenog.

 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,  den Allvises underbara verk?

Kako ti gore od žege haljine u južnom vjetru kad zemlja obamre?

 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta,  när han låter jorden domna under sunnanvinden?

Zar si nebesa s njim ti razapeo, čvrsta poput ogledala livenog?

 Kan du välva molnhimmelen så som han,  så fast som en spegel av gjuten metall?

DÓe naputi me što da mu kažemo: zbog tmine se ne snalazimo više.

 Lär oss då vad vi skola säga till honom;  för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

Zar ćeš mu reći: 'Hoću govoriti'? Ili na propast vlastitu pristati?

 Ej må det bebådas honom att jag vill tala.  Månne någon begär sitt eget fördärv?

Tko, dakle, može u svjetlost gledati na nebesima što se sja blistavo kada oblake rastjeraju vjetri?

 Men synes icke redan skenet?  Strålande visar han sig ju mellan skyarna,  där vinden har gått fram och sopat dem undan.

Sa sjevera k'o zlato je bljesnulo: veličanstvom strašnim Bog se odjenu!

 I guldglans kommer han från norden.  Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

Da, Svesilnog doseći ne možemo, neizmjeran je u moći i sudu, velik u pravdi, nikog on ne tlači.

 den Allsmäktige kunna vi icke fatta,  honom som är så stor i kraft,  honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

Zato ljudi svi neka ga se boje! Na mudrost oholu on i ne gleda!"

 Fördenskull frukta människorna honom;  men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.