Job 29

Job nastavi svoju besjedu i reče:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

"O, da mi je prošle proživjet' mjesece, dane one kad je Bog nada mnom bdio,

 Ack att jag vore såsom i forna månader,  såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

kad mi je nad glavom njegov sjao žižak a kroz mrak me svjetlo njegovo vodilo,

 då hans lykta sken över mitt huvud  och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

kao u dane mojih zrelih jeseni kad s mojim stanom Bog prijateljevaše,

 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar,  då Guds huldhet vilade över min hydda,

kada uz mene još bijaše Svesilni i moji me okruživahu dječaci,

 då ännu den Allsmäktige var med mig  och mina barn stodo runt omkring mig,

kada mi se noge u mlijeku kupahu, a potokom ulja ključaše mi kamen!

 då mina fötter badade i gräddmjölk  och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

Kada sam na vrata gradska izlazio i svoju stolicu postavljao na trg,

 När jag då gick upp till porten i staden  och intog mitt säte på torget,

vidjevši me, sklanjali bi se mladići, starci bi ustavši stojeći ostali.

 då drogo de unga sig undan vid min åsyn,  de gamla reste sig upp och blevo stående.

Razgovor bi prekidali uglednici i usta bi svoja rukom zatvarali.

 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord  och lade handen på munnen;

Glavarima glas bi sasvim utihnuo, za nepce bi im se zalijepio jezik.

 furstarnas röst ljöd då dämpad,  och deras tunga lådde vid gommen.

Tko god me slušao, blaženim me zvao, hvalilo me oko kad bi me vidjelo.

 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll,  och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

Jer, izbavljah bijednog kada je kukao i sirotu ostavljenu bez pomoći.

 ty jag räddade den betryckte som ropade,  och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

Na meni bješe blagoslov izgubljenih, srcu udovice ja veselje vraćah.

 Den olyckliges välsignelse kom då över mig,  och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

Pravdom se ja kao haljinom odjenuh, nepristranost bje mi plaštem i povezom.

 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad;  rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

Bjeh oči slijepcu i bjeh noge bogalju,

 Ögon blev jag då åt den blinde,  och fötter var jag åt den halte.

otac ubogima, zastupnik strancima.

 Jag var då en fader för de fattiga,  och den okändes sak redde jag ut.

Kršio sam zube čovjeku opaku, plijen sam čupao iz njegovih čeljusti.

 Jag krossade den orättfärdiges käkar  och ryckte rovet undan hans tänder.

Govorah: 'U svom ću izdahnuti gnijezdu, k'o palma, bezbrojne proživjevši dane.'

 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö,  mina dagar skola bliva många såsom sanden.

Korijenje se moje sve do vode pruža, na granama mojim odmara se rosa.

 Min rot ligger ju öppen för vatten,  och i min krona faller nattens dagg.

Pomlađivat će se svagda slava moja i luk će mi se obnavljati u ruci.'

 Min ära bliver ständigt ny,  och min båge föryngras i min hand.»

Slušali su željno što ću im kazati i šutjeli da od mene savjet čuju.

 Ja, på mig hörde man då och väntade,  man lyssnade under tystnad på mitt råd.

Na riječi mi ne bi ništa dometali i besjede su mi daždile po njima.

 Sedan jag hade talat, talade ingen annan;  såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

Za mnom žudjeli su oni k'o za kišom, otvarali usta k'o za pljuskom ljetnim.

 De väntade på mig såsom på regn,  de iade upp sina munnar såsom efter vårregn.

Osmijeh moj bijaše njima ohrabrenje; pazili su na vedrinu moga lica.

 När de misströstade, log jag emot dem,  och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

Njima ja sam izabirao putove, kao poglavar ja sam ih predvodio, kao kralj među svojim kad je četama kao onaj koji tješi ojađene.

 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst;  jag tronade då såsom en konung i sin skara,  lik en man som har tröst för de sörjande.