Job 20

Sofar iz Naamata progovori tad i reče:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

"Misli me tjeraju da ti odgovorim, i zato u meni vri to uzbuđenje

 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar,  än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

dok slušam ukore koji me sramote, al' odgovor mudar um će moj već naći.

 Smädlig tillrättavisning måste jag höra,  och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

Zar tebi nije od davnine poznato, otkad je čovjek na zemlju stavljen bio,

 Vet du då icke att så har varit från evig tid,  från den stund då människor sattes på jorden:

da je kratka vijeka radost opakoga, da kao tren prođe sreća bezbožnička.

 att de ogudaktigas jubel varar helt kort  och den gudlöses glädje ett ögonblick?

Pa ako stasom i do neba naraste, ako mu se glava dotakne oblaka,

 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen  och hans huvud når intill molnen,

poput utvare on zauvijek nestaje; koji ga vidješe kažu: 'Gdje je sad on?'

 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck;  de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

Kao san bez traga on se rasplinjuje, nestaje ga kao priviđenja noćnog.

 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer;  han förjagas såsom en syn om natten.

Nijedno ga oko više gledat neće, niti će ga mjesto njegovo vidjeti

 Det öga som såg honom ser honom icke åter,  och hans plats får ej skåda honom mer.

Njegovu će djecu gonit' siromasi: rukama će svojim vraćati oteto.

 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma,  hans händer återbära hans vinning.

Kosti su njegove bujale mladošću; gle, zajedno s njome pokošen je sada.

 Bäst ungdomskraften fyller hans ben,  skall den ligga i stoftet med honom.

Zlo bijaše slatko njegovim ustima te ga je pod svojim jezikom skrivao;

 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun,  så att han gömmer den under sin tunga,

sladio se pazeć' da ga ne proguta i pod nepcem svojim zadržavao ga.

 är rädd om den och ej vill gå miste därom,  utan håller den förvarad inom sin gom,

Ali hrana ta mu trune u utrobi, otrovom zmijskim u crijevima postaje.

 så förvandlas denna kost i hans inre,  bliver huggormsetter i hans liv.

Blago progutano mora izbljuvati. Bog će ga istjerat' njemu iz utrobe.

 Den rikedom han har slukat måste han utspy;  av Gud drives den ut ur hans buk.

Iz zmijine glave otrov je sisao: sada umire od jezika gujina.

 Ja, huggormsgift kommer han att dricka,  av etterormens tunga bliver han dräpt.

Potoke ulja on gledat' više neće, ni vidjet' gdje rijekom med i mlijeko teku.

 Ingen bäck får vederkvicka hans syn,  ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Vratit će dobitak ne okusivši ga, neće uživat' u plodu trgovine.

 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav;  hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Jer je sirotinju gnjeo i tlačio, otimao kuće koje ne sazida,

 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där;  han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

jer ne bješe kraja požudi njegovoj, njegova ga blaga neće izbaviti.

 Han visste ej av någon ro för sin buk,  men han skall icke rädda sig med sina skatter.

Jer mu proždrljivost ništa ne poštedi, ni sreća njegova dugo trajat neće.

 Intet slapp undan hans glupskhet,  därför äger och hans lycka intet bestånd.

Sred izobilja u škripcu će se naći, svom će snagom na nj se oboriti bijeda.

 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd,  och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

I dok hranom bude trbuh svoj punio, Bog će na nj pustiti jarost svoga gnjeva, sasut' dažd strelica na meso njegovo.

 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld;  sin vredes glöd skall Gud sända över honom  och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

Ako i izmakne gvozdenom oružju, luk će mjedeni njega prostrijeliti.

 Om han flyr undan för vapen av järn,  så genomborras han av kopparbågens skott.

Strijelu bi izvuk'o, al' mu probi leđa, a šiljak blistavi viri mu iz žuči. Kamo god krenuo, strepnje ga vrebaju,

 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,  när den ljungande udden kommer fram ur hans galla,  då falla dödsfasorna över honom.

na njega tmine sve tajom očekuju. Vatra ga ništi, ni od kog zapaljena, i proždire sve pod njegovim šatorom.

 Idel mörker är förvarat åt hans skatter;  till mat gives honom eld som brinner utan pust,  den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Gle, nebo krivicu njegovu otkriva i čitava zemlja na njega se diže.

 Himmelen lägger hans missgärning i dagen,  och jorden reser sig upp emot honom.

Njegovu će kuću raznijeti poplava, otplaviti je u dan Božje jarosti.

 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos,  likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Takvu sudbinu Bog priprema zlikovcu i takvu baštinu on mu dosuđuje."

 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud,  sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.