Isaiah 9

Narod koji je u tmini hodio svjetlost vidje veliku; one što mrklu zemlju obitavahu svjetlost jarka obasja.

Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

Ti si radost umnožio, uvećao veselje, i oni se pred tobom raduju kao što se ljudi raduju žetvi, k'o što kliču kad se dijeli plijen.

 Det folk som vandrar i mörkret  skall se ett stort ljus;  ja, över dem som bo i dödsskuggans land  skall ett ljus skina klart.

Teški jaram njegov, prečku što mu pleća pritiskaše, šibu njegova goniča slomi kao u dan midjanski.

 Du skall göra folket talrikt,      du skall göra dess glädje stor;  inför dig skola de glädja sig,      såsom man glädes under skördetiden,  såsom man fröjdar sig,      när man utskiftar byte.

Da, sva bojna obuća, svaki plašt krvlju natopljen izgorjet će i bit će ognju hrana.

 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok      och deras skuldrors gissel  och deras plågares stav,      likasom i Midjans tid.

Jer, dijete nam se rodilo, sina dobismo; na plećima mu je vlast. Ime mu je: Savjetnik divni, Bog silni, Otac vječni, Knez mironosni.

 Och skon som krigaren bar i stridslarmet,  och manteln som sölades i blod,  allt sådant skall brännas upp      och förtäras av eld.

Nadaleko vlast će mu se sterat' i miru neće biti kraja nad prijestoljem Davidovim, nad kraljevstvom njegovim: učvrstit će ga i utvrdit u pravu i pravednosti. Od sada i dovijeka učinit će to privržena ljubav Jahve nad Vojskama.

 Ty ett barn varder oss fött,      en son bliver oss given,  och på hans skuldror      skall herradömet vila;  och hans namn skall vara:  Underbar i råd,      Väldig Gud,  Evig fader,      Fridsfurste.

Gospod posla riječ protiv Jakova i ona pade na Izraela.

 Så skall herradömet varda stort      och friden utan ände  över Davids tron      och över hans rike;  så skall det befästas och stödjas      med rätt och rättfärdighet,      från nu och till evig tid.  HERREN Sebaots nitälskan      skall göra detta.

Sazna je sav narod njegov, Efrajim i stanovnici Samarije koji govorahu naduta i ohola srca:

 Ett ord sänder Herren mot Jakob,  och det slår ned i Israel,

"Opeke nam popadaše, gradit ćemo od tesanika; sasjekoše nam divlje smokve, cedre ćemo posaditi."

 och allt folket får förnimma det,  Efraim och Samarias invånare,  de som säga i sitt övermod      och i sitt hjärtas stolthet:

Al' Jahve podiže na brdo Sion njegove protivnike i podbada neprijatelje njegove:

 »Tegelmurar hava fallit,      men med huggen sten bygga vi upp nya;  mullbärsfikonträd har man huggit ned,      men cederträd sätta vi i deras ställe.»

Aram s istoka, Filistejce sa zapada, da svim ustima proždiru Izraela. Na sve to gnjev se njegov neće smiriti, ruka će mu ostat' ispružena.

 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner  och uppeggar deras fiender,

Ali se narod nije obratio onom koji ga je b§io, ne tražiše Jahvu nad Vojskama.

 araméerna från den ena sidan      och filistéerna från den andra,  och de äta upp Israel med glupska gap.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.

Zato Jahve odsiječe Izraelu glavu i rep, palmu i rogoz u jednom danu.

 Men folket vänder ej åter      till honom som slår dem;  Herren Sebaot      söka de icke.

Starješina i odličnik - to je glava; prorok, učitelj laži - to je rep.

 Därför avhugger HERREN på Israel      både huvud och svans,  han hugger av både palmtopp och sävstrå,      allt på en dag --

Oni što vode narod taj - zavode ga, a koji se vodit' daju - propali su.

 de äldste och högst uppsatte      de äro huvudet,  och profeterna, de falska vägvisarna,      de äro svansen.

Stog' mu Gospod neće poštedjet' mladića, sirotama njegovim i udovicama smilovat' se neće. Sav je taj narod bezbožan i zao, na sva usta bezumno govori. Na sve to gnjev se njegov neće smiriti, ruka će mu ostat' ispružena.

 Ty detta folks ledare föra det vilse,  och de som låta leda sig gå i fördärvet.

Da, bezbožnost se k'o oganj razmahala, drač i trnje proždire, pa upali šumsku guštaru, stupovi se dima podižu.

 Därför kan Herren icke glädja sig      över dess unga män,  ej heller hava förbarmande      med dess faderlösa och änkor;  ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,  och var mun talar dårskap.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.

Plamti zemlja od gnjeva Jahvina, narod ognju hrana postaje. Nitko ni brata svog ne štedi, [19b] svatko jede meso svog susjeda.

 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,  den förtär tistel och törne;  den tänder på den tjocka skogen,  så att den går upp i höga virvlar av rök.

[19a] Proždire zdesna, i opet je gladan; guta slijeva, i opet sit nije:

 Genom HERREN Sebaots förgrymmelse      har landet råkat i brand,  och folket är likasom eldsmat;  den ene skonar icke den andre.

Manaše Efrajima, Efrajim Manašea, obojica zajedno Judu. Na sve to gnjev se njegov neće smiriti, ruka će mu ostat' ispružena.

 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,  man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;  envar äter köttet på sin egen arm:

 Manasse äter Efraim,      och Efraim Manasse,  och båda tillhopa vända sig mot Juda.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.