Isaiah 14

Da, smilovat će se Jahve Jakovu i opet izabrati Izraela, dati mu da počine u svojoj zemlji. Pridružit će im se došljak i priključiti se domu Jakovljevu.

Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

Sami će narodi po njih doći i odvesti ih u njihov kraj, a njih će Dom Izraelov baštiniti u Jahvinoj zemlji kao sluge i sluškinje. I zarobit će one koji njih bijahu zarobili i gospodovat će nad svojim tlačiteljima.

Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

U dan kad ti Jahve dade da počineš od svojih stradanja, nemira i teškog robovanja kojima te pritisnuše,

Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,

zapjevat ćeš ovu rugalicu kralju babilonskom: Kako nestade silnika? Kako nestade tlačenja?

då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga:  »Vilken ände har icke plågaren fått,      vilken ände pinoorten!

Jahve slomi štap zlikovački i žezlo vladarsko

 HERREN har brutit sönder      de ogudaktigas stav,  tyrannernas ris,

što je bijesno b§ilo narode udarcima bez kraja i konca, što je gnjevno vladalo narodima progoneć' ih nemilice.

 det ris som i grymhet slog folken      med slag på slag,  och i vrede härskade över folkslagen      med skoningslös förföljelse.

Počiva, miruje sva zemlja kličući od radosti.

 Hela jorden har nu fått vila och ro;      man brister ut i jubel.

Nad tobom se raduju čempresi i cedri libanonski: "Otkako si pao, ne dolaze nas više sjeći!"

 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,      så ock Libanons cedrar:  'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp      för att hugga ned oss.'

Zbog tebe se uzbudi Podzemlje da te dočeka kada dođeš. U tvoju čast ono budi sjene, sve zemaljske mogućnike, ono diže s prijestolja sve kraljeve naroda.

 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,      när det måste taga emot dig.  Skuggorna där väckas upp för din skull,      jordens alla väldige;  folkens alla konungar måste stå upp      från sina troner.

Svi ti oni progovaraju: "I ti si skršen k'o i mi, nama si sličan postao.

 De upphäva alla sin röst      och säga till dig:  'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,      ja, blivit vår like.'

Oholost se tvoja sruši u Podzemlje i buka tvojih harfa; pod tobom je ležaj od truleži, a crvi tvoj su pokrivač.

 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,      och dina harpors buller;  förruttnelse är bädden under dig,      och maskar äro ditt täcke.

Kako pade sa nebesa, Svjetlonošo, sine Zorin? Kako li si oboren na zemlju, ti, vladaru naroda?

 Huru har du icke fallit ifrån himmelen,      du strålande morgonstjärna!  Huru har du icke blivit fälld till jorden,      du folkens förgörare!

U svom si srcu govorio: 'Uspet ću se na nebesa, povrh zvijezda Božjih prijesto ću sebi dići. Na zbornoj ću stolovati gori na krajnom sjeveru.

 Det var du som sade i ditt hjärta:      'Jag vill stiga upp till himmelen;  högt ovanför Guds stjärnor      vill jag ställa min tron;  jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg      längst uppe i norr.

Uzaći ću u visine oblačne, bit ću jednak Višnjemu.'

 Jag vill stiga upp över molnens höjder,      göra mig lik den Högste.'

A sruši se u Podzemlje, u dubine provalije!"

 Nej, ned till dödsriket måste du fara,      längst ned i graven.

Koji te vide, motre te i o tebi razmišljaju: "Je li to čovjek koji je zemljom tresao i drmao kraljevstvima,

 De som se dig stirra på dig,      de betrakta dig och säga:  'Är detta den man som kom jorden att darra      och riken att bäva,

koji je u pustinju svijet obraćao i sa zemljom sravnjivao gradove, koji sužnjeva svojih nikad nije kući otpuštao?"

 den som förvandlade jordkretsen till en öken      och förstörde dess städer,  den som aldrig frigav sina fångar,      så att de fingo återvända hem?'

Kraljevi naroda svi u časti počivaju, svaki u svojoj grobnici.

 Folkens alla konungar      ligga allasammans med ära      var och en i sitt vilorum;

A ti si iz groba izbačen kao smeće odvratno, pokriven poklanima, mačem probodenima, koji su na ploče grobne pobacani k'o strvina zgažena!

 men du ligger obegraven och bortkastad,      lik en föraktad gren;  du ligger där överhöljd av dräpta,      av svärdsslagna män,  av döda som hava farit ned i gravkammaren,      lik ett förtrampat as.

Nećeš se združiti s njima u grobu, jer si zemlju svoju uništio i narod svoj poklao. I nikad se više neće spominjati pleme zlikovačko.

 Du skulle icke såsom de      få vila i en grav,  ty du fördärvade ditt land      och dräpte ditt folk.  Om ogärningsmännens avföda      skall man aldrig mer tala.

Spremite pokolj djeci za bezakonje otaca njihovih, da se više ne dignu da osvajaju zemlju i da ne pokriju lice svijeta!

 Anställen ett blodbad på hans söner      för deras fäders missgärning.  De få ej stå upp och besitta jorden      och fylla jordkretsens yta med städer.»

Ustat ću na njih - riječ je Jahve nad Vojskama - i zatrt ću Babilonu ime i ostatak, rod i porod - riječ je Jahvina.

Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger HERREN.

Dat ću ga u posjed ježevima i močvarama. Pomest ću ga metlom zatornom - riječ je Jahve nad Vojskama.

Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

Zakleo se Jahve nad Vojskama: "Što zamislih, zbit će se, što naumih, izvršit će se!

 HERREN Sebaot har svurit och sagt:  Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske,  och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.

Skršit ću Asur u svojoj zemlji, zgazit ću ga na svojim gorama. Jaram njegov s njih će spasti, spast će im s pleća breme njegovo."

 Jag skall krossa Assur i mitt land,  och på mina berg skall jag förtrampa honom.  Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem  och hans börda tagas av deras skuldra.

Takva je odluka stvorena protiv čitave zemlje; takva je ruka pružena protiv svih naroda!

 Detta är det beslut som är fattat      mot hela jorden;  detta är den hand som är uträckt      mot alla folk.

A kad Jahve nad Vojskama odluči, tko da se usprotivi? Kada ruku ispruži, tko da je odvrati?

 Ty HERREN Sebaot har beslutit det;      vem kan då göra det om intet?  Hans hand är det som är uträckt;      vem kan avvända den?

One godine kad je umro kralj Ahaz, bi objavljeno ovo proroštvo:

I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:

Ne raduj se, sva Filistejo, što se slomi štap koji te udarao, jer će iz korijena zmijinjeg izaći ljutica što će izleći zmaja krilatoga.

 Gläd dig icke, du filistéernas hela land,  över att det ris som slog dig är sönderbrutet;  ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,  och dennes avkomma bliver en flygande drake.

Ubogi će pasti na mojim pašnjacima i u pouzdanju počivati siromasi; glađu ću pomoriti rod tvoj i pobiti što od tebe ostane.

 De utarmade skola sedan få bete  och de fattiga få lägra sig i trygghet;  men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,  och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.

Kukajte, vrata! Zapomaži, grade! Strepi, sva Filistejo! Jer sa sjevera dim dolazi i čete njegove ne napušta nitko!

 Jämra dig, du port; ropa, du stad;  försmält av ångest, du filistéernas hela land.  Ty norrifrån kommer en rök;  i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.

Što će se tad odgovoriti glasnicima naroda? "Jahve zasnova Sion, i u njem su zaštićeni siromasi njegova naroda."

 Vad skall man då svara  det främmande folkets sändebud?  Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,  och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.