Job 7

人在世上岂无争战吗?他的日子不像雇工人的日子吗?
 En stridsmans liv lever ju människan på jorden,  och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
像奴仆切慕黑影,像雇工人盼望工价;
 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga,  lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
我也照样经过困苦的日月,夜间的疲乏为我而定。
 Så har jag fått till arvedel månader av elände;  nätter av vedermöda hava blivit min lott.
我躺卧的时候便说:我何时起来,黑夜就过去呢?我尽是反来覆去,直到天亮。
 Så snart jag har lagt mig, är min fråga:  »När skall jag då få stå upp?»  Ty aftonen synes mig så lång;  jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
我的肉体以虫子和尘土为衣;我的皮肤才收了口又重新破裂。
 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp,  med en skorpa lik jord;  min hud skrymper samman och faller sönder.
我的日子比梭更快,都消耗在无指望之中。
 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole;  de försvinna utan något hopp.
求你想念,我的生命不过是一口气;我的眼睛必不再见福乐。
 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt,  att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
观看我的人,他的眼必不再见我;你的眼目要看我,我却不在了。
 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig;  bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
云彩消散而过;照样,人下阴间也不再上来。
 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort,  så är den som har farit ned i dödsriket;  han kommer ej åter upp därifrån.
他不再回自己的家;故土也不再认识他。
 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,  och hans plats vet icke av honom mer.
我不禁止我口;我灵愁苦,要发出言语;我心苦恼,要吐露哀情。
 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun,  jag vill taga till orda i min andes ångest,  jag vill klaga i min själs bedrövelse.
我对 神说:我岂是洋海,岂是大鱼,你竟防守我呢?
 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder,  så att du måste sätta ut vakt mot mig?
若说:我的床必安慰我,我的榻必解释我的苦情,
 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig,  att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
你就用梦惊骇我,用异象恐吓我,
 då förfärar du mig genom drömmar,  och med syner förskräcker du mig.
甚至我宁肯噎死,宁肯死亡,胜似留我这一身的骨头。
 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd,  hellre dö än vara blott knotor!
我厌弃性命,不愿永活。你任凭我吧,因我的日子都是虚空。
 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv.  Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
人算什么,你竟看他为大,将他放在心上?
 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne,  aktar på henne så noga,
每早鉴察他,时刻试验他?
 synar henne var morgon,  prövar henne vart ögonblick?
你到何时才转眼不看我,才任凭我咽下唾沫呢?
 Huru länge skall det dröja,  innan du vänder din blick ifrån mig,  lämnar mig i fred ett litet andetag?
鉴察人的主啊,我若有罪,于你何妨?为何以我当你的箭靶子,使我厌弃自己的性命?
 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig,  du människornas bespejare?  Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp  och låtit mig bliva en börda för mig själv?
为何不赦免我的过犯,除掉我的罪孽?我现今要躺卧在尘土中;你要殷勤地寻找我,我却不在了。
 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse,  icke tillgiva mig min missgärning?  Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet;  om du söker efter mig, så är jag icke mer.