Job 39

山巖间的野山羊几时生产，你知道吗？母鹿下犊之期，你能察定吗？

 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan  och stillar de unga lejonens hunger,

牠们怀胎的月数，你能数算吗？牠们几时生产，你能晓得吗？

 när de trycka sig ned i sina kulor  eller ligga på lur i snåret?

牠们屈身，将子生下，就除掉疼痛。

 Vem är det som skaffar mat åt korpen,  när hans ungar ropar till Gud,  där de sväva omkring utan föda?

这子渐渐肥壮，在荒野长大，去而不回。

 Vet du tiden för stengetterna att föda,  vakar du över när hindarna bör kalva?

谁放野驴出去自由？谁解开快驴的绳索？

 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,  ja, vet du tiden för dem att föda?

我使旷野作牠的住处，使咸地当牠的居所。

 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,  hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

牠嗤笑城内的喧嚷，不听赶牲口的喝声。

 Deras ungar frodas och växa till på marken,  så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

遍山是牠的草场；牠寻找各样青绿之物。

 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,  vem har lossat den skyggas band?

野牛岂肯服事你？岂肯住在你的槽旁？

 Se, hedmarken gav jag henne till hem,  och saltöknen blev hennes boning.

你岂能用套绳将野牛笼在犁沟之间？牠岂肯随你耙山谷之地？

 Hon ler åt larmet i staden,  hon hör ingen pådrivares rop.

岂可因牠的力大就倚靠牠？岂可把你的工交给牠做吗？

 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,  hon letar efter allt som är grönt.

岂可信靠牠把你的粮食运到家，又收聚你禾场上的谷吗？

 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig  och att stanna över natten invid din krubba?

鸵鸟的翅膀欢然搧展，岂是显慈爱的翎毛和羽毛吗？

 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm  och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

因牠把蛋留在地上，在尘土中使得温暖；

 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,  kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

却想不到被脚踹碎，或被野兽践踏。

 Överlåter du åt honom att föra hem din säd  och att hämta den tillhopa till din loge?

牠忍心待雏，似乎不是自己的；虽然徒受劳苦，也不为雏惧怕；

 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,  men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

因为　神使牠没有智慧，也未将悟性赐给牠。

 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg  och ruvar dem ovanpå sanden.

牠几时挺身展开翅膀，就嗤笑马和骑马的人。

 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,  att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

马的大力是你所赐的吗？牠颈项上挓挲的鬃是你给牠披上的吗？

 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;  att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

是你叫牠跳跃像蝗虫吗？牠喷气之威使人惊惶。

 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,  han har ej tilldelat henne förstånd.

牠在谷中刨地，自喜其力；牠出去迎接佩带兵器的人。

 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;  då ler hon åt både häst och man.

牠嗤笑可怕的事并不惊惶，也不因刀剑退回。

 Är det du som giver åt hästen hans styrka  och kläder hans hals med brusande man?

箭袋和发亮的枪，并短枪在牠身上铮铮有声。

 Är det du som lär honom gräshoppans språng?  Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

牠发猛烈的怒气将地吞下；一听角声就不耐站立。

 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft  och rusar så fram mot väpnade skaror.

角每发声，牠说呵哈；牠从远处闻著战气，又听见军长大发雷声和兵丁呐喊。

 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,  han ryggar icke tillbaka för svärd.

鹰雀飞翔，展开翅膀一直向南，岂是借你的智慧吗？

 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,  av ljungande spjut och lans.

大鹰上腾在高处搭窝，岂是听你的吩咐吗？

 Han skakas och rasar och uppslukar marken,  han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

牠住在山巖，以山峰和坚固之所为家，

 För var basunstöt frustar han: Huj!  Ännu i fjärran vädrar han striden,  anförarnas rop och larmet av härskrin.

从那里窥看食物，眼睛远远观望。

 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp  och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

牠的雏也咂血；被杀的人在哪里，牠也在那里。

 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt  och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31)  På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,  på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32)  Därifrån spanar han efter sitt byte,  långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33)  Hans ungar frossa på blod,  och där slagna ligga, där finner man honom.                     Job, 40 Kapitlet            Herren manar Job ytterligare till          ödmjukhet, med hänvisning på sina båda         underskapelser Behemot (flodhästen) och                  Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35)  Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?  Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37)  Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?  Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38)  En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;  ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]