Job 29

约伯又接著说：

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

惟愿我的景况如从前的月份，如　神保守我的日子。

 Ack att jag vore såsom i forna månader,  såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

那时他的灯照在我头上；我借他的光行过黑暗。

 då hans lykta sken över mitt huvud  och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

我愿如壮年的时候：那时我在帐棚中，　神待我有密友之情；

 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar,  då Guds huldhet vilade över min hydda,

全能者仍与我同在；我的儿女都环绕我。

 då ännu den Allsmäktige var med mig  och mina barn stodo runt omkring mig,

奶多可洗我的脚；磐石为我出油成河。

 då mina fötter badade i gräddmjölk  och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

我出到城门，在街上设立座位；

 När jag då gick upp till porten i staden  och intog mitt säte på torget,

少年人见我而回避，老年人也起身站立；

 då drogo de unga sig undan vid min åsyn,  de gamla reste sig upp och blevo stående.

王子都停止说话，用手摀口；

 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord  och lade handen på munnen;

首领静默无声，舌头贴住上膛。

 furstarnas röst ljöd då dämpad,  och deras tunga lådde vid gommen.

耳朵听我的，就称我有福；眼睛看我的，便称讚我；

 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll,  och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

因我拯救哀求的困苦人和无人帮助的孤儿。

 ty jag räddade den betryckte som ropade,  och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

将要灭亡的为我祝福；我也使寡妇心中欢乐。

 Den olyckliges välsignelse kom då över mig,  och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

我以公义为衣服，以公平为外袍和冠冕。

 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad;  rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

我为瞎子的眼，瘸子的脚。

 Ögon blev jag då åt den blinde,  och fötter var jag åt den halte.

我为穷乏人的父；素不认识的人，我查明他的案件。

 Jag var då en fader för de fattiga,  och den okändes sak redde jag ut.

我打破不义之人的牙床，从他牙齿中夺了所抢的。

 Jag krossade den orättfärdiges käkar  och ryckte rovet undan hans tänder.

我便说：我必死在家中（原文是窝中），必增添我的日子，多如尘沙。

 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö,  mina dagar skola bliva många såsom sanden.

我的根长到水边；露水终夜霑在我的枝上。

 Min rot ligger ju öppen för vatten,  och i min krona faller nattens dagg.

我的荣耀在身上增新；我的弓在手中日强。

 Min ära bliver ständigt ny,  och min båge föryngras i min hand.»

人听见我而仰望，静默等候我的指教。

 Ja, på mig hörde man då och väntade,  man lyssnade under tystnad på mitt råd.

我说话之后，他们就不再说；我的言语像雨露滴在他们身上。

 Sedan jag hade talat, talade ingen annan;  såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

他们仰望我如仰望雨，又张开口如切慕春雨。

 De väntade på mig såsom på regn,  de iade upp sina munnar såsom efter vårregn.

他们不敢自信，我就向他们含笑；他们不使我脸上的光改变。

 När de misströstade, log jag emot dem,  och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

我为他们选择道路，又坐首位；我如君王在军队中居住，又如吊丧的安慰伤心的人。

 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst;  jag tronade då såsom en konung i sin skara,  lik en man som har tröst för de sörjande.