Matthew 20

Защото небесното царство прилича на стопанин, който излезе при зазоряване да наеме работници за лозето си.
»Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.
И като се спазари с работниците за по един динарий на ден, ги прати на лозето си.
Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.
И като излезе около третия час, видя други, че стояха на пазара свободни;
När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;
и на тях каза: Идете и вие на лозето и каквото е право, ще ви дам. И те отидоха.
och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'
Пак, като излезе около шестия и около деветия час, направи същото.
Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.
А като излезе около единадесетия час, намери други, че стоят, и им каза: Защо стоите цял ден тук свободни?
Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'
Те му казаха: Защото никой не ни е наел. Каза им: Идете и вие на лозето (и каквото е право, ще получите).
De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'
Като се свечери, стопанинът на лозето каза на настойника си: Повикай работниците и им плати надницата, като започнеш от последните и свършиш с първите.
När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'
И така, дойдоха наетите около единадесетия час и получиха по един динарий.
Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.
А като дойдоха първите, си мислеха, че ще получат повече, но и те получиха по един динарий.
När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.
И като го получиха, зароптаха против стопанина, като казаха:
När de så fingo, knorrade de mot husbonden.
Тези последните работиха само един час и пак си ги приравнил с нас, които понесохме теготата на деня и жегата!
och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'
А той в отговор каза на един от тях: Приятелю, не те онеправдавам. Не се ли спазари с мен за един динарий?
Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?
Вземи си своето и си иди. Моята воля е да дам на този последния колкото и на теб.
Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.
Не ми ли е позволено да сторя със своето, каквото искам? Или твоето око е завистливо, защото аз съм добър?
Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --
Така последните ще бъдат първи, а първите – последни.
Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»
И когато Иисус се изкачваше към Ерусалим, взе дванадесетте ученици насаме и по пътя им каза:
Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:
Ето, изкачваме се към Ерусалим и Човешкият Син ще бъде предаден на главните свещеници и книжниците; и те ще Го осъдят на смърт,
»Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden
и ще Го предадат на езичниците, за да Му се подиграят, да Го бият и да Го разпънат; и на третия ден ще бъде възкресен.
och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
Тогава майката на Зеведеевите синове се приближи към Него заедно със синовете си, като Му се кланяше и искаше нещо от Него.
Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.
А Той каза: Какво искаш? Каза Му: Кажи тези мои двама сина да седнат – единият от дясната Ти страна, а другият от лявата Ти страна в Твоето царство.
Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»
А Иисус в отговор каза: Не знаете какво искате. Можете ли да пиете чашата, която Аз имам да пия, (и да се кръстите с кръщението, с което Аз се кръщавам)? Казаха Му: Можем.
Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»
Той им каза: Моята чаша наистина ще пиете (и с кръщението, с което Аз се кръщавам, ще се кръстите), но да седнете от дясната Ми страна и от лявата Ми страна не е Мое да дам, а ще се даде на онези, за които е било приготвено от Моя Отец.
Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»
А когато десетимата чуха това, възнегодуваха против двамата братя.
När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.
Но Иисус ги повика и каза: Вие знаете, че управителите на народите господаруват над тях и големците им властват над тях.
Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.
Но между вас няма да бъде така; а който иска да стане велик между вас, ще ви бъде служител;
Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,
и който иска да бъде пръв между вас, ще ви бъде слуга;
och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,
също както и Човешкият Син не дойде да Му служат, а да служи и да даде живота Си откуп за мнозина.
likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
И когато излизаха от Ерихон, голямо множество Го следваше.
När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.
И ето, двама слепи, седящи край пътя, като чуха, че Иисус минавал, извикаха, казвайки: Смили се над нас, Господи, Сине Давидов!
Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»
А множеството ги мъмреше, за да млъкнат; но те още по-силно викаха, казвайки: Смили се над нас, Господи, Сине Давидов!
Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»
И така, Иисус се спря, повика ги и каза: Какво искате да ви сторя?
Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»
Казват Му: Господи, да се отворят очите ни!
De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»
А Иисус ги съжали, допря се до очите им и те веднага прогледнаха и Го последваха.
Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom.