Mark 8

През онези дни, когато пак се беше събрало голямо множество и нямаха какво да ядат, Иисус повика учениците Си и им каза:
Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem:
Жал Ми е за множеството, защото три дни вече седят при Мен и нямат какво да ядат.
»Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta.
Ако ги разпусна гладни по домовете им, ще им прималее по пътя, защото някои от тях са дошли отдалеч.
Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de på vägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.»
А учениците Му отговориха: Откъде ще може някой да насити тези хора с хляб тук, в това уединено място?
Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i en öken kunna få bröd till att mätta dessa med?»
А Той ги попита: Колко хляба имате? И те казаха: Седем.
Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.»
Тогава Той заповяда на множеството да насядат на земята; и като взе седемте хляба, благодари, разчупи и даде на учениците Си, за да ги сложат. И те ги сложиха пред множеството.
Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket.
Имаха и няколко малки риби; и като благослови, заповяда да сложат и тях.
De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem.
И ядоха и се наситиха. И вдигнаха седем кошници с останали къшеи.
Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken.
А онези, които ядоха, бяха около четири хиляди. И ги разпусна.
Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen. Sedan lät han dem skiljas åt.
И веднага се качи в кораба с учениците Си и дойде в Далманутанските области.
Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
И фарисеите излязоха и започнаха да спорят с Него. И като Го изпитваха, поискаха от Него знамение от небето.
Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen.
А Той въздъхна дълбоко в духа Си и каза: Защо този род иска знамение? Истина ви казвам: на този род няма да се даде знамение.
Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkte skall intet tecken givas.»
И ги остави, като пак се качи в кораба и мина на отвъдната страна.
Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra stranden.
А учениците Му забравиха да вземат хляб и нямаха при себе си в кораба повече от един хляб.
Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett enda bröd hade de med sig i båten.
И Той им заръча, като каза: Внимавайте! Пазете се от кваса на фарисеите и от кваса на Ирод.
Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.»
И те разискваха помежду си, като говореха: Това е защото нямаме хляб.
Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig.
А Иисус, като разбра това, им каза: Защо разисквате за това, че нямате хляб? Още ли не разбирате, и не съзнавате? Още ли е закоравяло сърцето ви?
Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I om att I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännu ingenting? Äro edra hjärtan så förstockade?
Като имате очи, не виждате ли? И като имате уши, не чувате ли? И не помните ли?
I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då icke?
Когато разчупих петте хляба на петте хиляди души, колко коша пълни с къшеи вдигнахте? Казаха Му: Дванадесет.
Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De svarade honom: »Tolv.»
А когато разчупих седемте на четирите хиляди души, колко кошници пълни с къшеи вдигнахте? Казаха Му: Седем.
»Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.»
И им каза: Още ли не разбирате?
Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?»
След това дойдоха във Витсаида. И доведоха при Него един сляп и Му се молиха да се докосне до него.
Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne.
А Той хвана слепия за ръка и го изведе вън от селото; и като плюна на очите му, положи на него ръце и го попита: Виждаш ли нещо?
Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?»
А той, като повдигна очи, каза: Виждам хората; защото виждам неща като дървета, които ходят.
Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.»
После пак положи ръце на очите му и той втренчи очите си, оздравя и виждаше всичко ясно.
Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart.
И го изпрати у дома му, като каза: Не влизай в селото, (нито казвай това на някого от селото).
Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.»
И Иисус излезе с учениците Си по селата на Кесария Филипова. И по пътя попита учениците Си, като им каза: Какво казват хората, кой съм Аз?
Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till dem: »Vem säger folket mig vara?»
А те в отговор Му казаха: Йоан Кръстител; други – Илия; а други – един от пророците.
De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias, andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'»
Тогава ги попита: А вие какво казвате, кой съм? Петър в отговор Му каза: Ти си Христос.
Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade till honom: »Du är Messias.»
И Той им заръча да не казват на никого за Него.
Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om honom.
И започна да ги учи, че Човешкият Син трябва много да пострада и да бъде отхвърлен от старейшините и главните свещеници, и книжниците и да бъде убит, и след три дни да възкръсне.
Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen.
И открито говореше това слово. А Петър Го взе настрана и започна да Го мъмри.
Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom.
А Той, като се обърна и погледна учениците Си, смъмри Петър, като каза: Махни се, Сатана, и иди зад Мен, защото не мислиш за Божиите неща, а за човешките.
Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, talade han strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
И повика множеството заедно с учениците Си и им каза: Ако някой иска да дойде след Мен, нека се отрече от себе си, нека вземе кръста си и нека Ме следва.
Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade till dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.
Защото, който иска да спаси живота си, ще го загуби; а който загуби живота си заради Мен и заради благовестието, ще го спаси.
Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
Понеже какво се ползва човек, като спечели целия свят, а изгуби живота си?
Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?
Защото, какво би дал човек в замяна на живота си?
Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
Защото, ако се срамува някой заради Мен и заради Моите думи в този прелюбодеен и грешен род, то и Човешкият Син ще се срамува от него, когато дойде в славата на Своя Отец със светите ангели.
Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.»