Luke 24

А в първия ден на седмицата, много рано сутринта, те дойдоха на гроба, като носеха благоуханните масла, които бяха приготвили.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
И намериха камъка преместен от гроба.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
И като влязоха, не намериха тялото на Господ Иисус.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
И когато бяха в недоумение за това, ето, пред тях застанаха двама мъже с блестящи дрехи.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
И както бяха обзети от страх и навели лицата си към земята, мъжете им казаха: Защо търсите живия между мъртвите?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
Няма Го тук, а възкръсна. Спомнете си какво ви говореше, когато беше още в Галилея,
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
като казваше, че Човешкият Син трябва да бъде предаден в ръцете на грешни хора, да бъде разпънат и на третия ден да възкръсне.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
И те си спомниха думите Му.
Då kommo de ihåg hans ord.
И като се върнаха от гроба, известиха всичко това на единадесетте и на всички други.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
Това бяха Мария Магдалена и Йоана, и Мария, майката на Яков, и другите жени с тях, които казаха тези неща на апостолите.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
А тези думи им се видяха като празни приказки и не им повярваха.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
А Петър стана и изтича на гроба, и като надникна, видя да лежат само саваните; и отиде у дома си, чудейки се за станалото.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
И ето, в същия ден двама от тях отиваха в едно село на име Емаус, на шестдесет стадия далеч от Ерусалим.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
И те се разговаряха помежду си за всичко онова, което беше станало.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
И като се разговаряха и разсъждаваха, Сам Иисус се приближи и вървеше с тях;
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
но очите им бяха възпрени, за да не Го познаят.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
И им каза: Какви са тези думи, които разменяте помежду си, като пътувате? И те се спряха натъжени.
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
И един от тях на име Клеопа в отговор Му каза: Само Ти ли си пришълец в Ерусалим и не знаеш това, което стана там тези дни?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
И им каза: Кое? А те Му казаха: Това, което стана с Иисус Назарянина, който беше Пророк, силен в дело и в слово пред Бога и целия народ;
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
как нашите главни свещеници и началници Го предадоха да бъде осъден на смърт и Го разпънаха.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
А ние се надявахме, че Той е Онзи, който ще избави Израил. И освен всичко това, вече е третият ден, откакто стана това.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
При това и някои жени измежду нас ни смаяха, които, като отишли рано сутринта на гроба
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
и не намерили тялото Му, дойдоха и казаха, че видели и видение от ангели, които казали, че Той бил жив.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
И някои от онези, които бяха с нас, отидоха на гроба и намериха така, както казаха жените; но Него не видели.
Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
Тогава Той им каза: О, неразбрани и мудни по сърце да вярвате всичко, което са говорили пророците!
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
Не трябваше ли Христос да пострада така и да влезе в Своята слава?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
И като започна от Мойсей и от всичките пророци, им тълкуваше писаното за Него във всичките Писания.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
И те се приближиха до селото, в което отиваха; а Той се държеше, като че отива по-надалеч.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
Но те Го принуждаваха, като казваха: Остани с нас, защото е привечер и денят вече е превалил. И Той влезе да отседне с тях.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
И когато седеше с тях на трапезата, взе хляба, благослови, разчупи и им го даде.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
Тогава очите им се отвориха и те Го познаха; но Той стана невидим за тях.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
И те си казаха един на друг: Не гореше ли в нас сърцето ни, когато ни говореше по пътя и когато ни откриваше Писанията?
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
И в същия час станаха и се върнаха в Ерусалим, където намериха събрани единадесетте и тези, които бяха с тях,
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
да казват: Господ наистина възкръснал и се явил на Симон.
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
А те разказаха за случилото се по пътя и как Го познаха, когато разчупваше хляба.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
И когато говореха за това, Сам Иисус застана между тях и им каза: Мир вам!
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
А те се стреснаха и се уплашиха, като мислеха, че виждат дух.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
И Той им каза: Защо се смущавате? И защо се пораждат такива мисли в сърцата ви?
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
Погледнете ръцете Ми и краката Ми – че Аз съм същият; попипайте Ме и вижте, защото духът няма плът и кости, както виждате, че Аз имам.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
И като каза това, им показа ръцете и краката Си.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
Но понеже те от радост още не вярваха и се чудеха, Той каза: Имате ли тук нещо за ядене?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
И Му дадоха парче печена риба (и парче медна пита).
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
И взе и яде пред тях.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
И им каза: Тези са думите, които ви говорих, когато бях още с вас, че трябва да се изпълни всичко, което е писано за Мен в Мойсеевия закон, в пророците и в псалмите.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
Тогава им отвори ума, за да разберат Писанията.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
И им каза: Така е писано, че Христос трябва да пострада и да възкръсне от мъртвите на третия ден,
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
и че трябва да се проповядва покаяние и прощение на греховете в Негово Име на всички народи, като се започне от Ерусалим.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
Вие сте свидетели на това.
I kunnen vittna härom.
И ето, Аз изпращам върху вас обещанието на Отца Ми; а вие стойте в града (Ерусалим), докато се облечете със сила от горе.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
И ги заведе до едно място срещу Витания и вдигна ръцете Си и ги благослови.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
И като ги благославяше, се отдели от тях и се възнесе на небето.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
И те Му се поклониха и се върнаха в Ерусалим с голяма радост;
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
и бяха постоянно в храма, като хвалеха и благославяха Бога. (Амин.)
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.