Lamentations 5

Спомни си, ГОСПОДИ, какво ни стана! Погледни и виж позора ни.

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Наследството ни премина на чужди, къщите ни — на чужденци.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Сирачета сме, без баща; майките ни са като вдовици.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Пием водата си срещу сребро, дървата ни идват срещу заплащане.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Преследвачите ни са на шията ни, трудим се и не ни се дава почивка.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

На Египет подадохме ръка, на Асирия, за да се наситим с хляб.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Бащите ни съгрешиха и ги няма, а ние носим беззаконията им.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Слуги владеят над нас, няма кой да ни изтръгне от ръката им.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Придобиваме хляба си с опасност за живота си заради меча, който ни заплашва в пустинята.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Кожата ни почерня като пещ от ужасния глад.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Изнасилваха жени в Сион, девиците — в юдовите градове.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

С техните ръце бяха обесени първенците, старейшините не бяха почетени.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Младежи носят воденични камъни, децата падат под товара на дървата.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Старейшините не седят вече в портите, младежите се отказаха от песните си.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Престана радостта на сърцето ни, хорото ни се обърна на жалеене.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Венецът падна от главата ни. О, горко ни, защото съгрешихме!

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Заради това чезне сърцето ни, заради тези неща потъмняха очите ни,

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

заради хълма Сион, който е опустошен; лисици ходят по него.

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

Но Ти, ГОСПОДИ, оставаш до века, Твоят престол е от поколение в поколение.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Защо ни забравяш навеки, оставяш ни за дълго време?

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Върни ни, ГОСПОДИ, при Себе Си, за да се върнем; обнови дните ни както преди.

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Или ще ни отхвърлиш съвсем, ще ни се разгневиш напълно?

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?