Job 27

Тогава Йов продължи беседата си и каза:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Жив е Бог, който е отнел правото ми, и Всемогъщият, който е огорчил душата ми —
 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
докато дишането ми е в мен и Божият дъх — в ноздрите ми,
 aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
устните ми не ще говорят неправда и езикът ми не ще произнесе измама!
 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.
Далеч от мен да кажа, че сте прави! Докато умра, от себе си не ще отхвърля непорочността си.
 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Държа здраво правдата си и няма да я пусна. Сърцето ми няма да ме упрекне, докато съм жив.
 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Врагът ми нека бъде като безбожния и който се надига против мен — като беззаконния.
 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.
Защото каква е надеждата на лицемера, ако Бог отсече и изиска душата му?
 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?
Бог ще чуе ли вика му, щом го сполети беда?
 Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?
Той ще се наслаждава ли във Всемогъщия? Ще призовава ли Бога по всяко време?
 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?
Аз ще ви наставя за Божията сила, няма да скрия това, което е у Всемогъщия.
 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Ето, всички вие сте видели — защо тогава бъбрите такива суети?
 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Това е от Бога делът на безбожния и наследството, което насилниците получават от Всемогъщия.
 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,  vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Ако синовете му се умножават, за меча са и издънките му няма да се наситят с хляб.
 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets;  hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Останалите от него смъртта ще свали в гроба и вдовиците му няма да ги оплачат.
 De som slippa undan läggas i graven genom pest,  och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Макар да трупа сребро като пръст и да приготвя дрехи като кал,
 Om han ock hopar silver såsom stoft  och lägger kläder på hög såsom lera,
приготвя ги, но праведният ще ги носи и невинни ще си разделят среброто.
 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög,  och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
Построява къщата си като молец или като колиба, направена от пазач.
 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen,  det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Богатият ляга и няма да се прибере; отваря очите си и го няма.
 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort;  men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Ужаси го обземат като води, вихрушка го отвлича през нощта.
 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt,  om natten rövas han bort av stormen.
Източният вятър го отнася и той си отива, изтръгва го от мястото му.
 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos,  den rycker honom undan från hans plats.
Хвърля камъни срещу него без пощада, той бяга отчаяно от ръката Му.
 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;  för hans hand måste han flykta med hast.
Ще пляскат с ръце след него и ще му подсвирнат от мястото му.
 Då slår man ihop händerna, honom till hån;  man visslar åt honom på platsen där han var.