Job 24

Понеже времената не са скрити от Всемогъщия, защо онези, които Го познават, не виждат дните Му?
 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar?  varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Едни преместват граници, грабят стадо и го пасат.
 Se, råmärken flyttar man undan,  rövade hjordar driver man i bet;
Откарват магарето на сирачетата, вземат в залог говедото на вдовицата.
 de faderlösas åsna för man bort  och tager änkans ko i pant.
Изтласкват бедните от пътя, сиромасите на земята заедно се крият.
 Man tränger de fattiga undan från vägen,  de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
Ето, като диви магарета в пустинята те излизат по работата си, подраняват за грабеж; пустинята им дава хляб и за децата им.
 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen;  dit gå de och möda sig och söka något till täring;  hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Жънат фуража си в полето и събират пабиръка от лозето на безбожния.
 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta,  de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
Прекарват нощта голи, без дрехи, и нямат завивка в студа.
 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder;  de hava intet att skyla sig med i kölden.
Планински дъждове ги мокрят, прегръщат скалата, понеже нямат подслон.
 Av störtskurar från bergen genomdränkas de;  de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
Други грабват сирачето от майчината гръд и вземат залог от сиромаха.
 Den faderlöse slites från sin moders bröst,  och den betryckte drabbas av utpantning.
Карат голия да си отиде без дреха и които носят сноповете, остават гладни.
 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder,  hungrande nödgas de bära på kärvar.
Изстискват масло в оградите им и тъпчат линовете им, но пак са жадни.
 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja,  de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
Хора стенат из града и душите на ранените викат, но Бог не им счита безумие.
 Utstötta ur människors samfund jämra de sig,  ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop.  Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
Тези са противниците на светлината, не познават пътищата й и не стоят в пътеките й.
 Andra hava blivit fiender till ljuset;  de känna icke dess vägar  och hålla sig ej på dess stigar.
Убиецът става преди светлината, убива сиромаха и бедния, а нощем е като крадец.
 Vid dagningen står mördaren upp  för att dräpa den betryckte och fattige;  och om natten gör han sig till tjuvars like.
И окото на прелюбодееца чака здрача и казва: Око няма да ме види! — и слага покривало на лицето си.
 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen,  han tänker: »Intet öga får känna igen mig»,  och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
В тъмнината се разбиват къщи; а през деня те се затварят, не познават светлината.
 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen,  men under dagen stänga de sig inne;  ljuset vilja de icke veta av.
Защото зората за всички тях е смъртна сянка, защото познават ужасите на смъртната сянка.
 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon,  med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
Лек е по лицето на водите, прокълнат на земята е делът им, не се обръща повече към пътя за лозята.
 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen,  förbannad bliver hans del i landet;  till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Както сушата и жегата поглъщат снежните води, така и Шеол — съгрешилите.
 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta,  så förtär dödsriket den som har syndat.
Утробата ще го забрави, червеят се храни сладко с него. Няма вече да се помни и неправдата ще се строши като дърво.
 Hans moders liv förgäter honom,  maskar frossa på honom,  ingen finnes, som bevarar hans minne;  såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
Онеправдава неплодната, която не ражда, и не прави добро на вдовицата.
 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder,  och när någon icke gör gott mot änkan.»
Влачи силните със силата Си; става, и никой не е сигурен за живота си.
 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft,  de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
Той им дава безопасност, и те се успокояват, но очите Му са върху пътищата им.
 han giver dem trygghet, så att de få vila,  och hans ögon vaka över deras vägar.
Възвисяват се за малко, и ги няма; снижават се, и като всички си отиват; отсичат се като глави на класове.
 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd,  de sjunka då ned och dö som alla andra;  likasom axens toppar vissna de bort.
Сега, ако не е така, кой ще докаже, че лъжец съм, и кой речта ми ще унищожи?
 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig,  vem kan göra mina ord om intet?