I Corinthians 3

И аз, братя, не можах да говоря на вас като на духовни хора, а като на плътски, като на невръстни в Христос.
Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.
Храних ви с мляко, а не с твърда храна; защото още не можехте да я приемете, а и сега още не можете.
Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,
Защото и досега сте плътски. Защото, докато между вас има завист и кавги, и разцепления, не сте ли плътски и не постъпвате ли по човешки?
eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?
Защото, когато един казва: Аз съм Павлов, а друг: Аз съм Аполосов, не постъпвате ли по човешки?
När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?
Какво е тогава Аполос и какво — Павел? Служители, чрез които повярвахте, и то, както Господ е дал на всекиго.
Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.
Аз посадих, Аполос напои, но Господ даде растежа.
Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
И така, нито този, който сади, е нещо, нито този, който напоява, а Господ, който дава растеж.
Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.
И така, този, който сади, и този, който напоява, са едно, но всеки ще получи своя собствена награда според своя собствен труд.
Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
Защото сме съработници на Бога; вие сте Божия нива, Божи строеж.
Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
Според дадената ми Божия благодат, като мъдър майстор-строител аз положих основа, а друг гради на нея. Но всеки нека да внимава как гради на нея.
Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.
Защото никой не може да положи друга основа освен тази, която е положена, която е Иисус Христос.
Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;
И ако някой гради на тази основа злато, сребро, скъпоценни камъни, дърва, сено, слама,
men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,
на всекиго работата ще стане явна каква е; защото Денят ще я изяви, понеже в огън се открива; и огънят ще изпита каква е работата на всекиго.
så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.
Този, на когото работата, която е градил, устои, ще получи награда.
Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;
А този, на когото работата изгори, ще претърпи загуба; но самият той ще се спаси, само че като през огън.
men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.
Не знаете ли, че сте храм на Бога и че Божият Дух живее във вас?
Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?
Ако някой развали Божия храм, него Бог ще развали; защото Божият храм е свят, а този храм сте вие.
Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.
Нека никой да не лъже себе си! Ако някой между вас мисли, че е мъдър според този свят, нека стане глупав, за да бъде мъдър.
Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.
Защото мъдростта на този свят е глупост пред Бога, понеже е писано: "Улавя мъдрите в лукавството им";
Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet:  »Han fångar de visa i deras klokskap»;
и пак: "Господ знае, че разсъжденията на мъдрите са суетни."
så ock:  »Herren känner  de visas tankar,  han vet att de äro fåfängliga.»
Затова никой да не се хвали с хората, защото всичко е ваше:
Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;
било Павел, или Аполос, или Кифа, или свят, или живот, или смърт, или сегашното, или бъдещето — всичко е ваше;
det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.
а вие сте Христови, а Христос — Божи.
Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.