Isaiah 54

«تَرَنَّمِي أَيَّتُهَا الْعَاقِرُ الَّتِي لَمْ تَلِدْ. أَشِيدِي بِالتَّرَنُّمِ أَيَّتُهَا الَّتِي لَمْ تَمْخَضْ، لأَنَّ بَنِي الْمُسْتَوْحِشَةِ أَكْثَرُ مِنْ بَنِي ذَاتِ الْبَعْلِ، قَالَ الرَّبُّ.

 Jubla, du ofruktsamma,      du som icke har fött barn;  brist ut i jubel och ropa av fröjd,      du som icke har blivit moder.  Ty den ensamma skall hava många barn,  flera än den som har man, säger HERREN.

أَوْسِعِي مَكَانَ خَيْمَتِكِ، وَلْتُبْسَطْ شُقَقُ مَسَاكِنِكِ. لاَ تُمْسِكِي. أَطِيلِي أَطْنَابَكِ وَشَدِّدِي أَوْتَادَكِ،

 Vidga ut platsen för ditt tjäll,  låt spänna ut tältet, under vilket du bor,      och spar icke;  förläng dina tältstreck      och gör dina tältpluggar fastare.

لأَنَّكِ تَمْتَدِّينَ إِلَى الْيَمِينِ وَإِلَى الْيَسَارِ، وَيَرِثُ نَسْلُكِ أُمَمًا، وَيُعْمِرُ مُدُنًا خَرِبَةً.

 Ty du skall utbreda dig både åt höger och vänster,  och dina avkomlingar skola taga hedningarnas länder i besittning  och åter befolka ödelagda städer.

لاَ تَخَافِي لأَنَّكِ لاَ تَخْزَيْنَ، وَلاَ تَخْجَلِي لأَنَّكِ لاَ تَسْتَحِينَ. فَإِنَّكِ تَنْسَيْنَ خِزْيَ صَبَاكِ، وَعَارُ تَرَمُّلِكِ لاَ تَذْكُرِينَهُ بَعْدُ.

 Frukta icke, ty du skall ej komma på skam;  blygs icke, ty du skall ej varda utskämd.  Nej, du skall få förgäta din ungdoms skam,  och ditt änkestånds smälek skall du icke mer komma ihåg.

لأَنَّ بَعْلَكِ هُوَ صَانِعُكِ، رَبُّ الْجُنُودِ اسْمُهُ، وَوَلِيُّكِ قُدُّوسُ إِسْرَائِيلَ، إِلهَ كُلِّ الأَرْضِ يُدْعَى.

 Ty den som har skapat dig är din man,  han vilkens namn är HERREN Sebaot;  och Israels Helige är din förlossare,  han som kallas hela jordens Gud.

لأَنَّهُ كَامْرَأَةٍ مَهْجُورَةٍ وَمَحْزُونَةِ الرُّوحِ دَعَاكِ الرَّبُّ، وَكَزَوْجَةِ الصِّبَا إِذَا رُذِلَتْ، قَالَ إِلهُكِ.

 Ty såsom en övergiven kvinna i hjärtesorg      kallades du av HERREN.  Sin ungdomsbrud, vill någon förskjuta henne?      säger din Gud.

لُحَيْظَةً تَرَكْتُكِ، وَبِمَرَاحِمَ عَظِيمَةٍ سَأَجْمَعُكِ.

 Ett litet ögonblick övergav jag dig,  men i stor barmhärtighet vill jag åter församla dig.

بِفَيَضَانِ الْغَضَبِ حَجَبْتُ وَجْهِي عَنْكِ لَحْظَةً، وَبِإِحْسَانٍ أَبَدِيٍّ أَرْحَمُكِ، قَالَ وَلِيُّكِ الرَّبُّ.

 I min förtörnelses översvall dolde jag  ett ögonblick mitt ansikte för dig,  men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,  säger HERREN, din förlossare.

لأَنَّهُ كَمِيَاهِ نُوحٍ هذِهِ لِي. كَمَا حَلَفْتُ أَنْ لاَ تَعْبُرَ بَعْدُ مِيَاهُ نُوحٍ عَلَى الأَرْضِ، هكَذَا حَلَفْتُ أَنْ لاَ أَغْضَبَ عَلَيْكِ وَلاَ أَزْجُرَكِ.

 Ty såsom jag gjorde vid Noas flod, så gör jag ock nu:  såsom jag då svor, att Noas flod icke mer  skulle komma över jorden,  så svär jag ock nu, att jag icke mer  skall förtörnas på dig eller näpsa dig.

فَإِنَّ الْجِبَالَ تَزُولُ، وَالآكَامَ تَتَزَعْزَعُ، أَمَّا إِحْسَانِي فَلاَ يَزُولُ عَنْكِ، وَعَهْدُ سَلاَمِي لاَ يَتَزَعْزَعُ، قَالَ رَاحِمُكِ الرَّبُّ.

 Ja, om än bergen vika bort  och höjderna vackla,  så skall min nåd icke vika ifrån dig  och mitt fridsförbund icke vackla,  säger HERREN; din förbarmare.

«أَيَّتُهَا الذَّلِيلَةُ الْمُضْطَرِبَةُ غَيْرُ الْمُتَعَزِّيَةِ، هأَنَذَا أَبْنِي بِالأُثْمُدِ حِجَارَتَكِ، وَبِالْيَاقُوتِ الأَزْرَقِ أُؤَسِّسُكِ،

 Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst,  se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar  och giva dig grundvalar av safirer,

وَأَجْعَلُ شُرَفَكِ يَاقُوتًا، وَأَبْوَابَكِ حِجَارَةً بَهْرَمَانِيَّةً، وَكُلَّ تُخُومِكِ حِجَارَةً كَرِيمَةً

 jag vill göra dina tinnar av rubiner  och dina portar av kristall  och hela din ringmur av ädla stenar.

وَكُلَّ بَنِيكِ تَلاَمِيذَ الرَّبِّ، وَسَلاَمَ بَنِيكِ كَثِيرًا.

 Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar,  och stor frid skola dina barn då hava.

بِالْبِرِّ تُثَبَّتِينَ بَعِيدَةً عَنِ الظُّلْمِ فَلاَ تَخَافِينَ، وَعَنِ الارْتِعَابِ فَلاَ يَدْنُو مِنْكِ.

 Genom rättfärdighet skall du bliva befäst.  All tanke på förtryck vare fjärran ifrån dig,      ty du skall intet hava att frukta,  och all tanke på fördärv,      ty sådant skall icke nalkas dig.

هَا إِنَّهُمْ يَجْتَمِعُونَ اجْتِمَاعًا لَيْسَ مِنْ عِنْدِي. مَنِ اجْتَمَعَ عَلَيْكِ فَإِلَيْكِ يَسْقُطُ.

 Om man då rotar sig samman till anfall,      så kommer det ingalunda från mig;  och vilka de än äro, som rota sig samman mot dig,      så skola de falla för dig.

هأَنَذَا قَدْ خَلَقْتُ الْحَدَّادَ الَّذِي يَنْفُخُ الْفَحْمَ فِي النَّارِ وَيُخْرِجُ آلَةً لِعَمَلِهِ، وَأَنَا خَلَقْتُ الْمُهْلِكَ لِيَخْرِبَ.

 Se, jag är den som skapar smeden,  vilken blåser upp kolelden  och så frambringar ett vapen, sådant han vill göra det;  men jag är ock den som skapar fördärvaren, vilken förstör det.

«كُلُّ آلَةٍ صُوِّرَتْ ضِدَّكِ لاَ تَنْجَحُ، وَكُلُّ لِسَانٍ يَقُومُ عَلَيْكِ فِي الْقَضَاءِ تَحْكُمِينَ عَلَيْهِ. هذَا هُوَ مِيرَاثُ عَبِيدِ الرَّبِّ وَبِرُّهُمْ مِنْ عِنْدِي، يَقُولُ الرَّبُّ.

 Och nu skall intet vapen, som smides mot dig,      hava någon lycka;  var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig,      skall du få domfälld.  Detta är HERRENS tjänares arvedel,  den rätt de skola undfå av mig, säger HERREN.